Polisen gör stort nummer av reformen om satsningen på vardagsbrott (inbrott i bostäder, bilinbrott, skadegörelse, olaga hot etc.) Kalle Mässing ska vara snabbt på plats och moderna hjälpmedel ska användas för att snabbt utreda brotten och lagföra gärningsmännen. Det låter bra och entusiasmen är stor. Samtidigt skrotas närpoliserna.
För tjugo år sedan infördes närpolisreformen och entusiasmen var lika stor då. Åtminstone från polischefernas sida. Närpoliserna skulle, förutom att utreda vardagsbrottslighet, arbeta förebyggande och visa sig på skolor och fritidsgårdar. Det vill säga sådant arbete som inte ger något utslag i den heliga statistiken.
Samtidigt genomfördes en besparing i rättsväsendet initierad av den dåvarande borgerliga regeringen Bildt. Ett stort antal kompetenta och erfarna utredare förtidspensionerades från 58 års ålder varpå utredningsverksamheten tappade tempo och styrfart. Missnöjet var stort bland poliser på många håll och det tog många år att ersätta den kompetensförlusten.
En moderat riksdagsman, åklagaren Jerry Martinger, åkte landet runt och klagade på tingens ordning. Han fick bland annat stort utrymme i Corren efter ett besök i Mjölby. Vad juristen och föralldel också reportern missade i sammanhanget, var att det var Martingers eget parti som beslutat om och genomfört reformen. Prata om skott i foten. Riksdagsmannen försvann senare ur politiken efter trassel i privatlivet.
Så nu är oolisen tillbaka på ruta ett. Det skulle inte förvåna mig om närpolisreformen är tillbaka om 10-15 år fast då under annat namn. Eller att privata vaktbolag får ännu mer att göra för att bevaka bostadsområden, butiker och industrier.
Efter att ha följt samhällsdebatten i 35 år är jag ganska pessimistisk. Rättsväsendet, sjukvården, omsorgen och sjukförsäkringssystemet kommer aldrig att leva upp till 100 procent av allmänhetens krav och förväntningar även om resurserna vore outsinliga. Någon eller några kommer alltid att hamna mellan stolarna och råka illa ut. Jag håller tummarna för att det inte blir du eller jag.
För tjugo år sedan infördes närpolisreformen och entusiasmen var lika stor då. Åtminstone från polischefernas sida. Närpoliserna skulle, förutom att utreda vardagsbrottslighet, arbeta förebyggande och visa sig på skolor och fritidsgårdar. Det vill säga sådant arbete som inte ger något utslag i den heliga statistiken.
Samtidigt genomfördes en besparing i rättsväsendet initierad av den dåvarande borgerliga regeringen Bildt. Ett stort antal kompetenta och erfarna utredare förtidspensionerades från 58 års ålder varpå utredningsverksamheten tappade tempo och styrfart. Missnöjet var stort bland poliser på många håll och det tog många år att ersätta den kompetensförlusten.
En moderat riksdagsman, åklagaren Jerry Martinger, åkte landet runt och klagade på tingens ordning. Han fick bland annat stort utrymme i Corren efter ett besök i Mjölby. Vad juristen och föralldel också reportern missade i sammanhanget, var att det var Martingers eget parti som beslutat om och genomfört reformen. Prata om skott i foten. Riksdagsmannen försvann senare ur politiken efter trassel i privatlivet.
Så nu är oolisen tillbaka på ruta ett. Det skulle inte förvåna mig om närpolisreformen är tillbaka om 10-15 år fast då under annat namn. Eller att privata vaktbolag får ännu mer att göra för att bevaka bostadsområden, butiker och industrier.
Efter att ha följt samhällsdebatten i 35 år är jag ganska pessimistisk. Rättsväsendet, sjukvården, omsorgen och sjukförsäkringssystemet kommer aldrig att leva upp till 100 procent av allmänhetens krav och förväntningar även om resurserna vore outsinliga. Någon eller några kommer alltid att hamna mellan stolarna och råka illa ut. Jag håller tummarna för att det inte blir du eller jag.
Kommentarer
Skicka en kommentar