Hajar till inför Mjölby kommuns reklamskylt på Rv 32 utanför Skänninge. ”26 001 – snart 30 000” förkunnar skylten. Frisk vågat, hälften vunnet?
Hemmavid kontrollerar jag befolkningsstatistiken på kommunens hemsida. Under perioden 31 december 2007 – 25 januari 2012 har befolkningen ökat från 25 535 till 26 080. En ökning på 545 personer eller i snitt 109 per år.
30 000 – 26 080 = 3 920 människor. Med denna ökningstakt tar det knappt 36 år att uppnå 30 000 invånare om inte lektor Olssons matematiklektioner på Platenskolan var helt uppåt väggarna för mer än 40 år sedan.
Javisst unnar jag en kommuns ledning att vara lite fräck och frispråkig i marknadsföringen men proportionerna är orimliga. Vad är det för mening att presentera siffror som i bästa fall tar över 30 år att uppnå? Eller vad är det för naturlag som säger att det blir en ökning överhuvudtaget? Fram till 2007 minskade befolkningen under flera år.
Fem år är ett rimligt planeringsperspektiv för en kommun. Då förutsätter siffrorna en genomsnittlig befolkningsökning på 784 personer per år. Vilka krav ställer det på skolor, förskolor, äldreomsorg och bostadsbyggande?
Finansminister Gunnar Sträng sa så här på 1970-talet. Om vi lägger ihop samtliga svenska kommuners befolkningsprognoser är vi uppe i 30 miljoner vid kommande sekelskifte.
Finns då ett egenvärde för en kommun att växa? Både ja och nej. Det kommunala skatteutjämningssystemet ser till att de direkta ekonomiska effekterna blir noll. Däremot har antalet invånare en indirekt effekt för den kommersiella servicegraden. De många tomma butikslokalerna i Gallerian och på Kungsvägen är ett varningstecken.
Boxholms kommun har valt en annan väg. I det senaste planeringsdokumentet har ks majoritet avstått från att skriva befolkningsmål. Lugnast så kanske.
Kommentarer
Skicka en kommentar