Fortsätt till huvudinnehåll

Intressant om Boxholm



TV engagerar som inget annat medium. Det visar inte minst kommentarerna på Facebook efter tisdagens visning av ”Det hände här” från Boxholm. Åtminstone två historier värda att berätta, vackra naturscenerier och chansen att upptäcka ett och annat bekant ansikte. Programledaren Anders Lundin syr ihop trådarna på ett avspänt sätt. De flesta kommentarerna på Fejan var också positiva.

Det ska vara public service som gör ett sådant här folkbildningsprogram. Tänk om TV 4 eller Pellejönsarna på TV 3 satt tänderna i ett liknande projekt? Vissa randanmärkningar kan dock göras. Att tre historiker skulle efterforska dessa historier under tre dagar är inget annat än fejk. Researchen var gjord i förväg. Annars skulle man inte hinna spela in exempelvis stridsscenerna mellan Tord Riddare och hans medsvurna mot Gustav Vasa och hans legoknektar.

Historien om nazihjälmarna och att diverse krigsmateriel hamnat på Sommens botten var långsökt. Konstigare saker än några hjälmar och kpistar har säkert smälts ner i martinugnen under alla år. Hur mycket överbliven ammunition och granater sänkte inte svensk militär i Vättern åren efter kriget?

Ytterligare en sak. Standardsvaret på gatan ”det händer inget här” var ganska konstigt. Eller är polismorden i Malexander 1999 redan glömda?

Tisdagarna har utvecklats till bästa TV-kvällen. Efter ”Det hände här” följde Veckans Brott, TV 4 sport sände semifinal i bandy, Canal C More hockey och Viasat Sport godbiten Manchester U-Real Madrid. Dox dokumentärfilmer som sänds med början kl 22 är också sevärda, men den orkade jag inte med igår.


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...
En kommentar
Läs mer

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...
Skicka en kommentar
Läs mer