Fortsätt till huvudinnehåll

Verkligheten överträffar dikten



Verkligheten överträffar dikten är en klyscha. TV-kanalen americangreed.cnbc.com berättar historier som är nästan ofattbara att ta in.

Tandkirurgen Mastromarino plundrade lik och sålde kroppsdelar till medicinsktekniska företag för 10 miljoner dollar. Bakom fasaden på en till synes normal begravningsbyrå i New York drev han sin makabra verksamhet med hjälp av två ”styckare”. Likplundringen upptäcktes av en slump.

Så här gick han tillväga. Mastromarino var lierad med en begravningsentreprenör som tipsade när en kropp kom in. Även kroppar som var sjuka i cancer eller gulsot styckades på användbara ”reservdelar” vilket gjorde mottagarna sjuka också. Den girige tandkirurgen förfalskade dokument som påstod att offrens anhöriga godkänt organdonationerna. Utredarna besökte anhöriga för att kolla om de skrivit under några dokument men ingen hade godkänt förfarandet. Förfalskningarna var inte särskilt omsorgsfulla och alla namnteckningar var skrivna med en och samma handstil. Bäst var det med kroppar som skulle kremeras för då försvann bevisen.

De makabra inslagen var många. Borttagna ben ersattes med PVC-rör, tomma kroppar fylldes med plastpåsar och allsköns skräp inför begravningen. Styckningen bedrevs under allt annat än hygieniska former. Den åklagare som fick fallet på sitt bord hade aldrig hört talas om något liknande och visste först inte vilket lagrum som skulle tillämpas innan en stor utredning drog igång.

Mastromarino tjänade personligen fyra miljoner dollar på denna motbjudande hantering. En styckare kunde tjäna 300 000 dollar om året. De företag som köpte organen har inte velat medverka i programmen.

Huvudpersonen dömdes till 18-54 år i ett delstatsfängelse för bedrägeri och vad som på svenska kallas brott mot griftefriden. Begravningsentreprenören dömdes till 9-18 år liksom en styckare. Mastromarino var en psykologisk gåta. Bäst i skolan, bäst i skolans fotbollslag och spåddes en lysande karriär som tandkirurg. Till slut tog girigheten överhanden och han försmäktar i ett fängelse. Först 2022 kan han ansöka om villkorlig frigivning.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.