Fortsätt till huvudinnehåll

Verkligheten överträffar dikten



Verkligheten överträffar dikten är en klyscha. TV-kanalen americangreed.cnbc.com berättar historier som är nästan ofattbara att ta in.

Tandkirurgen Mastromarino plundrade lik och sålde kroppsdelar till medicinsktekniska företag för 10 miljoner dollar. Bakom fasaden på en till synes normal begravningsbyrå i New York drev han sin makabra verksamhet med hjälp av två ”styckare”. Likplundringen upptäcktes av en slump.

Så här gick han tillväga. Mastromarino var lierad med en begravningsentreprenör som tipsade när en kropp kom in. Även kroppar som var sjuka i cancer eller gulsot styckades på användbara ”reservdelar” vilket gjorde mottagarna sjuka också. Den girige tandkirurgen förfalskade dokument som påstod att offrens anhöriga godkänt organdonationerna. Utredarna besökte anhöriga för att kolla om de skrivit under några dokument men ingen hade godkänt förfarandet. Förfalskningarna var inte särskilt omsorgsfulla och alla namnteckningar var skrivna med en och samma handstil. Bäst var det med kroppar som skulle kremeras för då försvann bevisen.

De makabra inslagen var många. Borttagna ben ersattes med PVC-rör, tomma kroppar fylldes med plastpåsar och allsköns skräp inför begravningen. Styckningen bedrevs under allt annat än hygieniska former. Den åklagare som fick fallet på sitt bord hade aldrig hört talas om något liknande och visste först inte vilket lagrum som skulle tillämpas innan en stor utredning drog igång.

Mastromarino tjänade personligen fyra miljoner dollar på denna motbjudande hantering. En styckare kunde tjäna 300 000 dollar om året. De företag som köpte organen har inte velat medverka i programmen.

Huvudpersonen dömdes till 18-54 år i ett delstatsfängelse för bedrägeri och vad som på svenska kallas brott mot griftefriden. Begravningsentreprenören dömdes till 9-18 år liksom en styckare. Mastromarino var en psykologisk gåta. Bäst i skolan, bäst i skolans fotbollslag och spåddes en lysande karriär som tandkirurg. Till slut tog girigheten överhanden och han försmäktar i ett fängelse. Först 2022 kan han ansöka om villkorlig frigivning.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom