Fortsätt till huvudinnehåll

Pyspunka på Svartå Strand?



Det var någon gång 2006 eller 2007 som planerna på bostadsbebyggelse på Svartå strand i Mjölby blev aktuella. Dåvarande kommunalrådet Monika Gideskog (M) och framlidne kommunchefen Henry Jansson guidade mig på det gamla industriområdet mellan järnvägen och Svartån. En solig septemberdag med hög och klar luft där Mjölbys centrala delar visade sig från sin bästa sida.

Planerna var stora, nästan fantasieggande. Radhus, punkthus, gammalt, nytt eller renoverat i en blandning av olika upplåtelseformer och med det kommunala bostadsbolaget som en av många byggherrar. Politiskt sett inget kontroversiellt, alla partier stod bakom och kommunen hade förberett sig i många år genom att köpa upp fastigheter på området. Alla bostäder skulle på något sätt ha kontakt med Svartån och en liten hamn fanns med i planerna. Planarkitekten såg gärna att de gamla lokstallarna kom till fortsatt användning förklarade han.

Sex år har gått och i stort sett har inget hänt utom ett offentligt möte där bostadsbolagets styrelseordförande Jörgen Oskarsson deklarerade att Ica behöver större parkering och att man därför planerar att riva en äldre industribyggnad på andra sidan cykel- och gångvägen. Inte för att jag ser behovet men varsågod, vill ägarna till Ica betala vad det kostar så. Det är kanske status hos livsmedelshandlare att ha många tomma parkeringsplatser.

Jag vet att stadsplanering är en lång, mödosam och tålamodsprövande process. Man kan inte vänta sig resultat från ett år till ett annat men borde inte vänta sig något konkret på sex år? Håller luften på att gå ur hela projektet och hur intresserade är egentligen HSB, Riksbyggen eller länets större byggherrar?

Sedan 2006 har två politiker passerat posten som kommunstyrelsens ordförande och den nuvarande Cecilia Vilhelmsson (S) har ett tungt ansvar att driva projektet vidare. Klarar hon det? Det finns många frågetecken kring Svartå strand.
Direkt kontraproduktivt blev det för någon månad sedan när en majoritet av kommunfullmäktige beslutade att köpa in 40 tomter som ett indirekt resultat av det misslyckade privata villaprojektet i skogsbrynet söder om ridskolan på Eldslösa.

Jag anser att kommunen borde koncentrera sig på Svartå strand och inte splittra sina resurser.

Denna artikel var publicerad på Östgöta Correspondentens debattsida (B 14) den 21 mars


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

En försvarsbjässe från Storgatan

År 1990 utsåg regeringen generallöjtnant Åke Sagrén till arméchef. Ett av hans första uppdrag som nyutnämnd var en inspektion på Kvarn. Eftersom jag bott granne med Åke Sagrén på Storgatan 21 A i Motala frågade jag dåvarande redaktören för Correns lördagsläsning, Åsa Christoffersson, om jag fick göra ett knäck. Åke Sagrén växte upp i en tvårummare med två bröder. Fadern var svarvare och anställd på centrala torpedverkstan som alla andra pappor i trappuppgången, och hemvärnschef i Motala under kriget. Mamman hette Annie och var husets snällaste tant. Familjen hade djupa Motalarötter. Åkes farfar drev häståkeri och hade en liten gård i Gamla Stan. Åke berättade att han gjorde sällskap med sin far när hemvärnet gick vakt på Strömbron under kriget. Medlemskapet i hemvärnet var det enda fritidsnöje han tilläts ha. Åke och hans bröder fick inte spela fotboll med de andra grabbarna på gården, all fritid gick åt till studierna. Min äldre bror berättade att den blivande arméchefen g...