Fortsätt till huvudinnehåll

Pyspunka på Svartå Strand?



Det var någon gång 2006 eller 2007 som planerna på bostadsbebyggelse på Svartå strand i Mjölby blev aktuella. Dåvarande kommunalrådet Monika Gideskog (M) och framlidne kommunchefen Henry Jansson guidade mig på det gamla industriområdet mellan järnvägen och Svartån. En solig septemberdag med hög och klar luft där Mjölbys centrala delar visade sig från sin bästa sida.

Planerna var stora, nästan fantasieggande. Radhus, punkthus, gammalt, nytt eller renoverat i en blandning av olika upplåtelseformer och med det kommunala bostadsbolaget som en av många byggherrar. Politiskt sett inget kontroversiellt, alla partier stod bakom och kommunen hade förberett sig i många år genom att köpa upp fastigheter på området. Alla bostäder skulle på något sätt ha kontakt med Svartån och en liten hamn fanns med i planerna. Planarkitekten såg gärna att de gamla lokstallarna kom till fortsatt användning förklarade han.

Sex år har gått och i stort sett har inget hänt utom ett offentligt möte där bostadsbolagets styrelseordförande Jörgen Oskarsson deklarerade att Ica behöver större parkering och att man därför planerar att riva en äldre industribyggnad på andra sidan cykel- och gångvägen. Inte för att jag ser behovet men varsågod, vill ägarna till Ica betala vad det kostar så. Det är kanske status hos livsmedelshandlare att ha många tomma parkeringsplatser.

Jag vet att stadsplanering är en lång, mödosam och tålamodsprövande process. Man kan inte vänta sig resultat från ett år till ett annat men borde inte vänta sig något konkret på sex år? Håller luften på att gå ur hela projektet och hur intresserade är egentligen HSB, Riksbyggen eller länets större byggherrar?

Sedan 2006 har två politiker passerat posten som kommunstyrelsens ordförande och den nuvarande Cecilia Vilhelmsson (S) har ett tungt ansvar att driva projektet vidare. Klarar hon det? Det finns många frågetecken kring Svartå strand.
Direkt kontraproduktivt blev det för någon månad sedan när en majoritet av kommunfullmäktige beslutade att köpa in 40 tomter som ett indirekt resultat av det misslyckade privata villaprojektet i skogsbrynet söder om ridskolan på Eldslösa.

Jag anser att kommunen borde koncentrera sig på Svartå strand och inte splittra sina resurser.

Denna artikel var publicerad på Östgöta Correspondentens debattsida (B 14) den 21 mars


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.