Fortsätt till huvudinnehåll

Ska ni ta ut lysning?





 Förklaring överflödig. Tranås store son.

Dagens utflykt går tre mil söderut till Tranås. Tranås har inte fastnat i galleriaträsket utan fortsatt med en 300 meter lång utomhusgalleria på Storgatan. Här saknas ingen bransch och pensionspengarna bränner i fickan.

En väl vald vårvinterdag för en utflykt. Strålande sol och t o m vinden var uthärdlig. Frugan kilar ut och in i affärer och jag passar på att bryna (nåja) mitt vinterbleka fejs i solen.

I Märtas hembageri luktar det himmelskt. Två Windsorbröd, tack, tack. ”I morse hade jag 22 minus”, upplyser den vänliga damen bakom disken. Och vi som bara kunde kontra med 13 i Degdala. Det finns en stillsam vänlighet och intimitet i Tranås som tilltalar mig. Är det dialekten?

Vid Statt står det klart varifrån Mjölby fått idén till gångfartsområdet på Kanikeplan. Statyn av Ove Fundin är ett givet blickfång. ”Tarrget” saknar försäljare idag. Inga köp av mandelkremlor alltså.

 Gångfartsområdet vid Statt och torget.

Men även solen har sina fläckar. Hittar minst tre stora butikslokaler som står tomma och så var inte fallet vid mitt förra besök. Vid Badhotellet tar det roliga slut och vi vänder norrut igen. Ni som kan er Fritiof Nilsson Piraten vet att hotellet var platsen för en av hans bästa noveller.

Rundade av med köp av Hugos isterband på ICA. Bakom oss i kassakön stod en kändis. Wilander, nej, inte Mats utan bossan hanses, Andess, kommunalrådet.

Fritiof Nilsson Piraten drev advokatpraktik på Storgatan i Tranås 1921-31. Följande historia har hans sekreterare berättat. Piraten satt och spanade ut när han fick syn på en bonde som kom ledandes en kviga. Piraten hade tidigare försvarat bonden för tidelag med en ko. Piraten drog ner fönstret, lutade sig ut och frågade: ”Ska ni ta ut lysning?”

Nu stänger vi barnförbjudna avdelningen för i dag. Hej då.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom