Fortsätt till huvudinnehåll

Är Svartå strand ett luftslott?



 Här på Bygglagrets tomt är det tänkt att punkthusen ska ligga. På andra sidan Kyrkogatan ligger ASM:s anläggning

 I mitt förra blogginlägg ifrågasatte jag HSB:s intresse för ett gemensamt projekt kring bygge av två punkthus på Kyrkogatan (Svartå strand). I en artikel i veckan i Corren säger HSB:s vd Peter Lindgren att det är 23 år sedan HSB byggde i Mjölby. Jag mejlade då Peter Lindgren och frågade vilket bygge han menade men jag har inte fått svar. Jag tror han menade radhusbygget på sågverkstomten i Mantorp i början av 90-talet.

Det finns kanske ett skäl till att direktör Lindgren inte svarat för bostadsrättsföreningen i Mantorp var liksom tre andra bostadsrättsföreningar i Mjölby kommun (Riksbyggen) i Eldslösa, Sya och Västra Harg inga lyckade projekt. Alla fyra var felkalkylerade och begärde kommunalt stöd för att existera och fick kommunala subventioner för att inte gå omkull. En dom i kammarrätten för tio år sedan satte stopp för de kommunala subventionerna och tre bostadsrättsföreningar med Riksbyggen som huvudman gjorde konkurs. Mantorpsföreningen klarade sig undan konkurs men månadsavgifterna höjdes kraftigt. Det var en synnerligen turbulent tid i Mjölbypolitiken med åtskilliga missnöjda Brf-medlemmar innan lägenheterna införlivades i det kommunala bostadsbolaget. Kommunfullmäktige har aldrig varit så välbesökt som den kväll beslutet togs. Åtskilliga av besökarna lämnade hörsalen med en svordom på läpparna.

Man behöver inte vara alltför konspiratoriskt lagd för att konstatera att det finns goda skäl för att HSB håller Mjölby kommun och dess bostadsbolag på distans. En inte alltför vågad gissning är att HSB tackar nej till bygget på Kyrkogatan och då har också bostadsbolaget en ursäkt för att dra sig ur. Svartå strand är överhuvudtaget inte nämnt på bostadsbolagets hemsida.

Jag hade hoppats få till en debatt på Correns debattsida men kommunledningen behagar inte svara utan går omvägen över Mjölbysidan. Där finns inga argument som övertygar mig. När projektet presenterades för sex år sedan var jag övertygad om dess framtidspotential men jag är rädd för att tiden runnit ifrån kommunledningen. Det råder inte längre någon byggboom och projektet framstår allt mer som ett luftslott.
 
Kommunledningen får gärna presentera argument som motsäger mig.

 Tomten plåtad från baksidan på en liten höjd.



Svänger man 180 grader är det utsikt över ån.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.