Fortsätt till huvudinnehåll

Odla grönkål i ishallarna



I debatten om ishockeyn i allmänhet och Leksand i synnerhet har tre huvudriktningar utkristalliserat sig.
* 1)  De enögda fanatikerna som skiter i allt utom att LIF går upp. De har inte orkat sätta sig in i alla turer med rekonstruktioner, affärer med kommunen och Leksands Sparbank.
2)   De idrottsintresserade som gärna ser att Leksand återkommer i elitserien men börjar tycka att penningrullningen gått för långt och att ishockeyn tar för mycket i anspråk av de gemensamma resurserna.
3)   Idrottshatarna. De ser helst att ishockeyn och deras utövare sätts på fångvårdsanstalt. Helst Säters fasta. Och att ishallarna byggs om till växthus för ekologiskt odlad grönkål.

Framtiden får utvisa vem som har rätt. Kanske går det att finna en rimlig medelväg?

Leksands kommunchef Göran Wigert tyckte inte att hans synpunkter kom fram i UG och har skrivit själv i Idrottens Affärer. Avslutningen lyder så här:
”Ett system där lagen riskerar att åka ur högsta serien innebär stora risker även för kommunerna som i de flesta fall står med stora åtaganden i landets elitidrottsanläggningar.
Med de stora risker som finns är det också svårt för banker och andra finansiärer att investera i anläggningarna utan någon form av kommunal säkerhet.
Jag är egentligen inte för en sluten högsta liga, men ser stora svårigheter med finansieringen av arenorna om inte lagen spelar i högsta serien.”

Här låter Göran Wigert som vilken klubbledare som helst som pläderar för en stängd elitserie. Och det är kanske sammanblandningen av olika roller som är grundproblemet i Leksand.

Som vanligt är de stora länderna i Europa före. När Chelsea- Manchester United möttes i CHL-finalen 2008 hade två lagen tillsammans skulder på 20 miljarder kr. Spelarna bekymrade sig knappast över det. Men någon gång går det kanske för långt? Men var inte för säker på det. Av de lag som spelade i Englands högsta fotbollsserier på 1920-talet finns 97 procent kvar idag.

Världens 100 största företag har inte haft det lika lätt. Under samma period har nästan hälften försvunnit. De borde ha skaffat sig en supporterklubb.

Eller en välvilligt inställd kommunstyrelse.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och