Fortsätt till huvudinnehåll

Hon knyter upp svansen på kommunalråden



Låt mig göra klart att jag gillar ishockey; farten, tacklingarna, dragningarna och backskott i krysset från blå. Att höra nyslipade skridskor på nyspolad is kan vara en sensuell upplevelse. Till och med käftandet mellan adrenalinstinna spelare i båsen kan vara underhållande.

Spelet utövas på en begränsad yta och gör sig bra i TV. Det var för övrigt televisionens förtjänst att sporten växte sig stor och tog sig in i de svenska vardagsrummen på 60-talet.

Men elitishockey idag är också stora pengar, orimliga löner till småpojkar, dyrbara arenabyggen, konstiga aktieaffärer, pantsättande av aktier och finansiella rekonstruktioner. När affärerna tar sådana orimliga proportioner som i Leksand blir jag bara trött. Ni som såg Uppdrag Granskning i går kväll förstår vad jag menar.

Hur kan det bli så här? Under min tid som anställd på Luxor för många år sedan gjorde jag många besök på orten och tror att jag har en del av svaret. Ishockeyn är verkligen religion i Leksand och kommunens generösa behandling mot hockeyföreningen är ett resultat av ömsesidiga beroenden. En kommunstyrelseledamot är också ledamot av LIF:s styrelse, en annan driver företag och har affärer med föreningen. Ordet jäv tycks inte bekymra någon kommunpolitiker. Och alla, oavsett partitillhörighet, deltar i dansen kring guldkalven. Ishockeyn spelar samma roll för Leksand som religionen för en småföretagare i Gnosjö.

Det önskvärda målet, LIF:s återkomst till elitserien, tycks dröja om det någonsin blir verklighet.

Sofia Djiobaridis är min nya journalistfavorit. Väl påläst, envis och ihärdig ställer hon kommunchefer och kommunalråd mot väggen. Vi har tidigare i vinter sett henne knyta upp svansen på kommunalråd och kommunchef i Götene kommun och Leksands motsvarigheter, Ulrika Liljeberg och Göran Wigert, klarade sig inte bättre. Ulrika Liljeberg, åklagare i det civila, skyllde på kommunjuristen i fallet med de pantsatta aktierna och kommunchefen tvingades till långa pauser innan han överhuvudtaget kunde svara. De svar han gav var föga övertygande. Jakten på basfastigheten (164 kvm trottoar) och dess bifastighet (campinganläggningen) var komisk.

När kommuner tvingas till gemensamma affärer med föreningar eller företag blir det ofta kommunen som blir sittande med Svarte Petter. Jag har sett det i mindre skala i Ödeshög. Motala, Mjölby och ett par kommuner i Västsverige. Det är i regel de små kommunerna som går på de stora blåsningarna. Men pengarullningen med Leksands skattepengar trotsar all beskrivning.

Jag går in på nätet och kollar vad Dalatidningarna skriver idag. Dala-Demokraten berättar om några år av stridigheter i LIF:s styrelse med direktörsbyten och sportchefsbyten där storsponsorn P-O Ejendahl spelade en ledande roll. Detta har inte framkommit tidigare. När krubban är tom bits hästarna.

Falu-Kuriren har en intervju med Göran Wigert som säger att LIF inte berättade hela sanningen om den dåliga ekonomin 2011 när de kom till kommunen, klagade sin nöd och fick ett bidrag på totalt fem miljoner kr under fem år.

Bloggaren Dan Persson på Idrottens Affärer kallar Leksands förfarande för kommunal dopning.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Störst och bäst, minst och sämst

Hur är det ställt med parkeringarna i vår lilla stad? Jag kollar de centralt lokaliserade livsmedelsbutikerna. Vilken dag passar bättre för mina undersökningar än en onsdag före påsk? Detta är ingen undersökning av butikernas sortiment, bemötande eller pris utan möjligheten att parkera utan hjärtat i halsgropen. Vi börjar med den värsta nämligen Willys. En liten yta där man klämt in ett stort antal parkeringsplatser. Många skymda vinklar och vrår och stor risk för sammanstötningar som leder till plåtskador och uppslitande gräl. Den platsen undviker jag. Närbelägna takparkeringen över Gallerian fungerar bra sedan bilisterna börjat följa köranvisningarna. Stor och rymlig fast jag är försiktig när jag passerar hörnet vid frisersalongen. Skymd sikt åt höger. ICA på andra sidan ån har ingen stor parkering men är sällan full. Parkeringen sluttar ner från Kyrkogatan och därför har man överblick. Dessutom finns en parkering under själva affärslokalen. Lidl har inga stora ytor men det finns al

Trafikverket vill riva - Mjölby kommun nekar

Byggnämnden i Mjölby nekar Trafikverket att riva en omformarstation från 1930-talet och som togs ur bruk 2004. Det är andra gången som Byggnämnden nekar rivningslov. Omformarstationen ligger på Egebylundsvägen 3 mellan södra stambanan och linjen Mjölby-Hallsberg. Trafikverket anser att byggnaden är en fara för allmänheten och att det framgår i Trafikverkets regeringsuppdrag att byggnader som inte längre används ska avvecklas. Stadsbyggnadskontoret som berett ärendet för Byggnämnden har motsatt uppfattning . Vid den nyligen utförda byggnadsinventeringen klassades den som en byggnad med högt kulturhistoriskt värde enligt 8 kap. 13 § plan- och bygglagen. Omformarstationen är värdefull ur järnvägsvägshistorisk synvinkel då den visar på elektrifieringen av det svenska järnvägsnätet och som banade väg för det moderna Sverige men även påbörjade slutet för ångloksepoken. Stadsbyggnadskontoret anser att stationen är en viktig identitetsmarkör för Mjölby som knutpunkt för järvängen. Det allmänna