Fortsätt till huvudinnehåll

Golfabstinens och -nostalgi



Mats på övningsbanan i Landskrona för 20 år sedan.M


Vi skriver den 25 mars och golfabstinensen har mig i ett starkt grepp. Hur länge ska man behöva vänta för att slå några bollar under bar himmel?
Jag bläddrar i fotoalbum och hittar ett knippe bilder från våra många somrar i Landskrona som är något av en favoritbana för mig och den nu 32-åriga sonen. 

Det var på övningsbanan han lärde sig spela för 20 år sedan. En riktig nostalgiorgie. I Landskrona har vi spelat åtskilliga rundor, inte bara på sommarsemestern utan också tidig vår och sen höst.

Landskrona är ett golfeldorado med två 18-hålsbanor belägna en drive från sandstranden i Borstahusen. Här bor man antingen i stugbyn eller i husvagn på campingen på promenadavstånd från första tee. Det var också här jag gjorde huvudreportaget till Correns första golfbilaga i april 1988. Jag minns det även av ett annat skäl. Det var premiärrundan med Tommy Armour T-Line, en trotjänare som jag behöll i tretton år.
12:an på Landskrona, en par 3 på 150 meter med utsikt över Öresund är en favorit. Jag tror det var sommaren 1993. Går bollen till vänster riskerar man att träffa betande kor.

Den rundan var minnesvärd av ett annat skäl. När jag lämnade Mjölby de första dagarna i april låg snön halvmeterdjup men när jag och mina spelkompisar Lennart Forsmark från Vadstena och Per Claesson från Mjölby peggade upp på första tee var det vindstilla, solsken och 13 grader varmt. Doften av nyklippt gräs hade en uppiggande effekt på oss.. Så stor skillnad kan 35 mil innebära.

Om man tröttnar på Landskrona finn många alternativ inom en halv timmes bilkörning: Rya och Vasatorp i norr, Svalöv österut och Barsebäck i söder (hoppas jag fick väderstrecken rätt). Jag har spelat samtliga utom Vasatorp, men där såg jag å andra sidan min första proffstävling 1980 med Greg Norman som vinnare. Om man åker norr om Helsingborg finns också niohålsbanan Viken och Mölle. Den senare är mycket vacker där man ser havet i tre riktningar men jag tror inte jag pallar de branta backarna numera.

 Samma yngling 20 år senare. Men den här bilden är tagen på Mjölbys 15:e.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...