Fortsätt till huvudinnehåll

Golfabstinens och -nostalgi



Mats på övningsbanan i Landskrona för 20 år sedan.M


Vi skriver den 25 mars och golfabstinensen har mig i ett starkt grepp. Hur länge ska man behöva vänta för att slå några bollar under bar himmel?
Jag bläddrar i fotoalbum och hittar ett knippe bilder från våra många somrar i Landskrona som är något av en favoritbana för mig och den nu 32-åriga sonen. 

Det var på övningsbanan han lärde sig spela för 20 år sedan. En riktig nostalgiorgie. I Landskrona har vi spelat åtskilliga rundor, inte bara på sommarsemestern utan också tidig vår och sen höst.

Landskrona är ett golfeldorado med två 18-hålsbanor belägna en drive från sandstranden i Borstahusen. Här bor man antingen i stugbyn eller i husvagn på campingen på promenadavstånd från första tee. Det var också här jag gjorde huvudreportaget till Correns första golfbilaga i april 1988. Jag minns det även av ett annat skäl. Det var premiärrundan med Tommy Armour T-Line, en trotjänare som jag behöll i tretton år.
12:an på Landskrona, en par 3 på 150 meter med utsikt över Öresund är en favorit. Jag tror det var sommaren 1993. Går bollen till vänster riskerar man att träffa betande kor.

Den rundan var minnesvärd av ett annat skäl. När jag lämnade Mjölby de första dagarna i april låg snön halvmeterdjup men när jag och mina spelkompisar Lennart Forsmark från Vadstena och Per Claesson från Mjölby peggade upp på första tee var det vindstilla, solsken och 13 grader varmt. Doften av nyklippt gräs hade en uppiggande effekt på oss.. Så stor skillnad kan 35 mil innebära.

Om man tröttnar på Landskrona finn många alternativ inom en halv timmes bilkörning: Rya och Vasatorp i norr, Svalöv österut och Barsebäck i söder (hoppas jag fick väderstrecken rätt). Jag har spelat samtliga utom Vasatorp, men där såg jag å andra sidan min första proffstävling 1980 med Greg Norman som vinnare. Om man åker norr om Helsingborg finns också niohålsbanan Viken och Mölle. Den senare är mycket vacker där man ser havet i tre riktningar men jag tror inte jag pallar de branta backarna numera.

 Samma yngling 20 år senare. Men den här bilden är tagen på Mjölbys 15:e.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.