Fortsätt till huvudinnehåll

Från Tystnaden till Bangkok Hilton


Miljöpartiet vill förbjuda bygget av nya Köpcentrum utanför stadskärnorna. De utarmar mindre städers centrum och de större städernas stadsdelscentrum är motiveringen. Frågan är aktuell för Mjölby.

När detta skrivs står en lönehelg för dörren och Corren har tre helsidor med annonser med priserbjudanden. På ytan ser affärslivet välmående ut men är det hela sanningen?

Följ med på en genomgång av Galleria Kvarnen som dominerar centrumhandeln. I källarvåningen, som på 80-talet gick under öknamnet Tystnaden, ligger fyra tomma lokaler. På entréplanet finns två tomma lokaler varav den senaste som bommades igen var en fotobutik. På översta planet är det fortfarande tomt sedan Folktandvården flyttade för något år sedan.
Alla dessa bastanta gallergrindar framför tomma ytor för tankarna till den klassiska TV-serien Bangkok Hilton.

Vad är orsaken till detta tillstånd? Jo, mellan gondolerna viskas det om att gallerians ägare, en brittisk pensionsfond, tar ut för höga hyror men det går inte att få officiellt bekräftat. Samma bolag äger kommersiella fastigheter i Norrköping och Norrköpings Tidningar publicerade i våras en artikelserie där hyresgästerna klagade på pensionsfondens hyresnivåer.

Hur går dessa tomma lokaler ihop med KF:s planer på att bygga nytt på parkeringsplatsen väster om Gallerian? Ja, jag får det inte att gå ihop.

Våren 2009 tillsatte kommunen en grupp under ledning av förra kommunalrådet Jörgen Oskarsson för att utreda centrumhandelns framtid. Vad den kommit fram till vet jag inte trots flitigt studium av Corren och Östgötatidningen.

Sex stora livsmedelshallar, City Gross i Mantorp inräknat, plus Coop. Räcker underlaget till? Jag tvivlar.

Den lokala marknaden ska vara tillräckligt stor för sex livsmedelshallar och fem bankkontor, men har bara plats för en skoaffär. Jag har skrivit det förr och skriver det igen. Den obalansen begriper jag inte.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...