Fortsätt till huvudinnehåll

Från Tystnaden till Bangkok Hilton


Miljöpartiet vill förbjuda bygget av nya Köpcentrum utanför stadskärnorna. De utarmar mindre städers centrum och de större städernas stadsdelscentrum är motiveringen. Frågan är aktuell för Mjölby.

När detta skrivs står en lönehelg för dörren och Corren har tre helsidor med annonser med priserbjudanden. På ytan ser affärslivet välmående ut men är det hela sanningen?

Följ med på en genomgång av Galleria Kvarnen som dominerar centrumhandeln. I källarvåningen, som på 80-talet gick under öknamnet Tystnaden, ligger fyra tomma lokaler. På entréplanet finns två tomma lokaler varav den senaste som bommades igen var en fotobutik. På översta planet är det fortfarande tomt sedan Folktandvården flyttade för något år sedan.
Alla dessa bastanta gallergrindar framför tomma ytor för tankarna till den klassiska TV-serien Bangkok Hilton.

Vad är orsaken till detta tillstånd? Jo, mellan gondolerna viskas det om att gallerians ägare, en brittisk pensionsfond, tar ut för höga hyror men det går inte att få officiellt bekräftat. Samma bolag äger kommersiella fastigheter i Norrköping och Norrköpings Tidningar publicerade i våras en artikelserie där hyresgästerna klagade på pensionsfondens hyresnivåer.

Hur går dessa tomma lokaler ihop med KF:s planer på att bygga nytt på parkeringsplatsen väster om Gallerian? Ja, jag får det inte att gå ihop.

Våren 2009 tillsatte kommunen en grupp under ledning av förra kommunalrådet Jörgen Oskarsson för att utreda centrumhandelns framtid. Vad den kommit fram till vet jag inte trots flitigt studium av Corren och Östgötatidningen.

Sex stora livsmedelshallar, City Gross i Mantorp inräknat, plus Coop. Räcker underlaget till? Jag tvivlar.

Den lokala marknaden ska vara tillräckligt stor för sex livsmedelshallar och fem bankkontor, men har bara plats för en skoaffär. Jag har skrivit det förr och skriver det igen. Den obalansen begriper jag inte.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.