Fortsätt till huvudinnehåll

Vem spelar med vem

Golfen är underbar. Alla kan spela mot alla tack vare handicapsystemet. Så låter den officiella retoriken när nya proselyter ska värvas till sporten. Ni som varit med några år vet att detta är en sanning med modifikation. Oftast finns det bestämda men ej officiellt uttalade åsikter om vem eller vilka man vill spela med. ”Han drar för många slippriga historier och kan inte ens hålla tyst i baksvingen, han är för tystlåten och bryr sig inte om att leta efter medspelarnas bollar, hon är för omständlig och ska slå 18 provsvingar innan slaget kommer.” Så kan det låta med variation i all oändlighet. Själv ska erkännas att jag blivit mer konservativ med åren och spelar helst med gamla kompisar. Där vet jag att det inte blir några fem och en halvtimme långa ronder, bollarna hamnar oftast på fairway och vi kan ta varandras gliringar utan att bli sura. Om någon boll någon gång drar till skogs hjälps vi åt att leta. Men inte för länge. För några år sedan svor jag på att aldrig mer delta i företagsmästerskapet efter en sextimmarsrond på Landeryd i 25-gradig värme. I bollen gick två nybörjare med en handicap mellan 36-54 och på alla hål utom ett fick vi leta efter deras bollar. Ingen hade talat om för någon av dem att det meningslöst att håla ut om poängchansen var borta. Diskreta antydningar åt det hållet besvarades med tystnad och tom blick. Jag led av kärlkramp och var så slut efter tävlingen att jag inte ens orkade äta, bara dricka vatten. Aldrig tidigare hade jag varit med om att den fritidssysselsättning jag skattade högst hade förvandlats till en pina. Jag har hållit mitt ”löfte” sedan dess och bojkottar den tävling jag var med och startade för 25 år sedan. För många år sedan hade jag en delvis annan inställning. På 70-talet sponsrade jag och en kompis en foursometävling i Vadstena där paren lottades samman slumpmässigt. Sent på kvällen dagen före tävlingen blev jag uppringd av en ung kvinna som förklarade att hon absolut inte spelade tillsammans med någon annan än sin pojkvän. Jag förklarade att tanken med denna tävling var att träffa nya spelpartners och att lära sig att spela med obekanta människor. Hon hotade och vädjade om vartannat. Eftersom hon var en av den lilla stadens societetsdöttrar, van att få sin vilja igenom i alla lägen, höll jag fast vid min ståndpunkt som den värsta paragrafryttare. Idag hade jag inte varit lika envis. Med stigande ålder har jag blivit mer tolerant. Det är ju ändå bara en lek. Vilken slutsats kan man dra av detta? Jo, det är med golfen som med livet i övrigt. Det är lätt att vara tolerant i teorin men svårare i praktiken.
Märker att mitt första försök att nå er golfare via Mjölby GK:s hemsida inte blev så lyckat när det gäller bilden. Det blev som golflivet är ibland, upp och ner. Nästa gång blir det bättre, jag lovar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.