Fortsätt till huvudinnehåll

Ett monument över kommunalt dårskap

Den kommunala kortsiktigheten i Mjölby irriterar mig. Storstilade projekt dras upp, EU-bidrag söks och beviljas, kommunala driftbidrag anslås, tal hålles i vilka framtiden målas i ljusa färger. Åren går, entusiasmen falnar och projekten begravs i tystnad.

Överdriver jag? Nej. Låt oss förflyttas till måndagen den 28 maj 2002. Jag var själv på plats. Då invigdes nämligen Vattenverkstan i Skänninge av landshövding Björn Eriksson och kommunalrådet Jörgen Oskarsson(S). Björn Eriksson trodde i sitt tal på 8 000 årliga besökare. Inte en siffra rätt visade det sig senare. Jörgen Oskarsson var mer återhållsam och talade om våtmarker och utdikning i största allmänhet. Kanske var han redan klar över vad som skulle hända den dag EU-bidraget upphörde 2007.

Byggnaden, som en gång tjänstgjorde som Skänninge stads vattenverk, genomgick stora förändringar till en icke ringa kostnad. De två 15 kubikmeter stora akvarierna fyllda med 30 sötvattensfiskar imponerade på de unga invigningsbesökarna. Övervåningen byggdes om till kontor och konferenslokal. Avsikten var att använda akvarierna, våtmarksparken, kalkkärret och örtagården i skolornas undervisning. Någon av talarna, jag minns inte vem, trodde att även barn från andra östgötakommuner skulle besöka Skänninge.

Det var då det. Åren gick, intresset minskade och de kommunala förvaltningarna började klaga över stora hål i driftbudgeten. Vattenverkstan sågs inte längre som en tillgång utan som en kostnadspost.

Med ett undantag. Utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson som förgäves försökte förmå kommunstyrelsen och övriga nämnder att dela på kostnaden för verksamheten. Hennes inställning var att Vattenverkstan var en tillgång för Mjölby kommun och hela länet, men argumenterade för döva öron.

I oktober 2008 tog utbildningsnämnden beslutet att lägga ner. Fiskarna fick ett nytt hem i Vätternrummet på Stora Lunds golfbana i Ödeshög. Och i Skänninge står en tom byggnad som ett monument över kommunal överoptimism eller föralldel dårskap.

Om detta projekt nämns inget i den pågående valrörelsen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...