Fortsätt till huvudinnehåll

Bebbes - ingen vanlig korvmoj


Varhelst Mjölby kommer på tal bland någorlunda mogna människor dyker samma fråga upp. Finns Bebbes korvkiosk kvar, alternativt var finns den nu?

Senast frågan dryftades var när Torbjörn Gustavsson kåserade om raggare och raggarliv på ABF i tisdags. Bebbes var ett givet mål när den motorburna ungdomen på 60-talet av någon anledning hade behov av ett stärkande mål ”stekt med pommes” frampå småtimmarna. Inte bara raggare förresten. Alla utom nykterister vet ju hur fyllehungern slår till efter midnatt.

Den fyrkantiga eternitbyggnaden måste vara Sveriges mest sägenomspunna och omskrivna kiosk och som inflyttad Mjölbybo har jag ibland svårt att förstå denna fascination, men känner ändå sympati för 60-talsnostalgin.

Nu kan jag för er vetgiriga avslöja kioskens nuvarande hemvist i ett avsides beläget hörn på en industritomt i stans södra utkanter, granne med Sörby värmeverk.

Fotografen Mia Karlsvärd och jag följde Bebbes till sista vilan (?) för snart tre år sedan. Resultatet kan ni se på den bifogade länken.

En löst sammansatt grupp med namnet ”Bebbes vänner” lyckades utverka ett transportbidrag på 20 000 kronor från Mjölby kommun. Således har även icke korvätande Mjölbybor bidragit till flytten. Vid somliga tillfällen är Mjölby kommun förvånansvärt generöst.

En talesman för ”Bebbes vänner” deklarerade då att ”någon gång, någonstans ska det gå att köpa en grillad med bröd hos Bebbes igen”.

Hur det går med den saken får väl framtiden utvisa men en sak är säker. I nuvarande skick lär inte miljöförvaltningen tillåta någon korvförsäljning över disk. Ta en titt på bilden så förstår ni varför.

http://www.corren.se/ostergotland/mjolby/?articleId=4

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...