Fortsätt till huvudinnehåll

Bebbes - ingen vanlig korvmoj


Varhelst Mjölby kommer på tal bland någorlunda mogna människor dyker samma fråga upp. Finns Bebbes korvkiosk kvar, alternativt var finns den nu?

Senast frågan dryftades var när Torbjörn Gustavsson kåserade om raggare och raggarliv på ABF i tisdags. Bebbes var ett givet mål när den motorburna ungdomen på 60-talet av någon anledning hade behov av ett stärkande mål ”stekt med pommes” frampå småtimmarna. Inte bara raggare förresten. Alla utom nykterister vet ju hur fyllehungern slår till efter midnatt.

Den fyrkantiga eternitbyggnaden måste vara Sveriges mest sägenomspunna och omskrivna kiosk och som inflyttad Mjölbybo har jag ibland svårt att förstå denna fascination, men känner ändå sympati för 60-talsnostalgin.

Nu kan jag för er vetgiriga avslöja kioskens nuvarande hemvist i ett avsides beläget hörn på en industritomt i stans södra utkanter, granne med Sörby värmeverk.

Fotografen Mia Karlsvärd och jag följde Bebbes till sista vilan (?) för snart tre år sedan. Resultatet kan ni se på den bifogade länken.

En löst sammansatt grupp med namnet ”Bebbes vänner” lyckades utverka ett transportbidrag på 20 000 kronor från Mjölby kommun. Således har även icke korvätande Mjölbybor bidragit till flytten. Vid somliga tillfällen är Mjölby kommun förvånansvärt generöst.

En talesman för ”Bebbes vänner” deklarerade då att ”någon gång, någonstans ska det gå att köpa en grillad med bröd hos Bebbes igen”.

Hur det går med den saken får väl framtiden utvisa men en sak är säker. I nuvarande skick lär inte miljöförvaltningen tillåta någon korvförsäljning över disk. Ta en titt på bilden så förstår ni varför.

http://www.corren.se/ostergotland/mjolby/?articleId=4

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.