Fortsätt till huvudinnehåll

När Tumba vurpade i skithögen

Sjöbod nr 5, även kallad Nubbebo av mina vanvördiga svågrar.
Gjorde en nostalgisk utflykt 35 kilometer norrut häromdagen – till Motala och Mörtviken. Här på Motala Södra Båtklubbs ägor byggde min far av en de första sjöbodarna 1954 –sjöbod nr 5 – och den står kvar än idag 54 år senare. Ett gediget hantverk av ”Bror Snickarn” vågar jag påstå trots att jag är part i målet.
I Mörtis tillbringade jag flera somrar med bad och roddturer i viken och ibland seglade jag den modellbåt som min äldre bror byggt i slöjden i Skolgårda. Det hände att min mor och jag sov över i den trånga stugan medan farsan kvartade i båten. Glass och andra mindre viktiga matvaror inhandlades i en affär i Ängdalen.
Området såg något annorlunda ut på den tiden. Betongkajen byggdes på senare år. Vi delade en brygga tillsammans med grannen i nummer 6, Pelle Pettersson även kallad ”Artic-Pelle”.
Förhörde mig lite om sakernas nuvarande tillstånd med en av stugägarna som pysslade på sin tomt. Han berättade att numera hyr båtklubben av Motala kommun, förr var kanalbolaget markägare. Han kunde också berätta att sjöbodarna med strandtomt var eftertraktade och hade kostat 70 000 och 90 000 kronor. Och det är ju långt ifrån den summa farsan fick när han sålde 1985.
Ska avsluta med en anekdot från 1960-talet. Då var Karshults reningsverk ännu inte byggt så stans skit gick orenat ut i Motalaviken. Avloppsledningarna slutade vid ungefär samma plats, kanske 50 meter utanför hamnens fyr. På den tiden hade Sven Tumba ännu inte upptäckt golfen utan for land och rike runt för att uppträda på vattenskidor. En vacker försommarkväll var turen kommen till Motala. Men ingen hade upplyst nationalhjälten om vilket stort skitberg som slickade vattenytan. Ni kan tänka er resultatet. Tumba for med full fart in i den vidriga sörjan av mänskliga exkrementer och begagnade kondomer och vurpade inför en stor publik.
Han lär ha tillbringat flera timmar under hotellduschen och svor på att aldrig återvända till staden med ”de höga popplarna och den låga moralen”. Men det löftet höll han inte. Tumba kom på bättre tankar och uppvisningsspelade på golfbanan på 70- och 80-talet.

Kommentarer

  1. Kalasbra artikel - tidstypisk. Den bör bli ett underlag för Motala Musei- och Hembygdsförening.

    SvaraRadera
  2. Tack Stefan. Vilken whisky är det du föredrar?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.