Fortsätt till huvudinnehåll

Dagen då den vita hajen krossade Vasatorp

Visst känner ni igen Greg Norman som 24-årig vinnare på Vasatorp.

Sommaren 1980 såg jag en proffstävling för första gången – Scandinavian Enterprise Open (Tumbas skapelse) på Vasatorp. En fantastisk upplevelse där en 24-årig Greg Norman kom från ingenstans och krossade allt motstånd med en 64:a på söndagen. Då var den finskättade australiern i början av sin karriär. Hur framgångsrik den blev vet ni ju.

Vi tillbringade, som så ofta på den tiden, ett par semesterveckor på Borstahusens camping utanför Landskrona, närmaste granne med golfklubben som arrangerade match-SM för amatörer veckan före SEO. Nog för att vi imponerades av kraften och precisionen i Krister Kinells, Bob Bäckstedts och Jan Rubes utslag men proffsen på Vasatorp lyfte spelet till en för mig okänd dimension.


Greg Normans första utslag på en cirka 500 meter lång par femma, dogleg vänster, skruvade sig i hålets längdriktning och lade sig mitt i banan. Sedan ett mellanjärn fram till foregreen, en chip och en kort putt för birdie. Och så där höll han på hela ronden. Det såg så lätt ut.


Det kom några häftiga åskskurar och greenerna var mjuka. På ett 120 meter långt korthål stannade vi till. Bollarna satt kring pinnen som skotten på en luftgevärstavla. Vi gapade.
Sedan blev det fler proffstävlingar, de flesta på Barsebäck. Jag har spelat Barsebäck vid några tillfällen och det var alltid lika fascinerande att se hur proffsen tog sig an samma hål man spelat själv, låt vara att de spelade från vit tee.


Den tävling jag minns bäst från Barsebäck är Nick Faldos uppvisning 1992. Kollade in hans noggranna uppvärmning på puttinggreen. Bara den delen av uppvärmningen tog 45 minuter. När han gått igenom alla stationer hade det gått lika lång tid som hela ronden. Faldo var en perfektionist som inte lämnade något åt slumpen men så var han också världsbäst de första åren av 1990-talet.


Stämningen på Barsebäck är oemotståndlig under en stor tävling. Den gör att man står ut med de oändliga bilköerna upp emot påfarten till motorvägen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.