På väckelsemöte i Norrköping

Mats och jag såg Norrköping-Sundsvall på Nya parken igår. Delad pott efter 1-1 och stundtals hyfsat spel. Hela 7 500 åskådare fast avancemanget var klart och regnet vräkte ner och termometern visade på 4 grader. När ska fotbollsserierna avslutas i september?

Men det var inte om matchen och spelet jag tänkte orda. Jag har inte sett någon match på Idrottsparken sedan 2003 när Hammarby vann med uddamålet inför 18.000 åskådare och jag var onekligen nyfiken på vilka förändringar idrottsplatsen genomgått och arrangemangen kring matchen.

Och kan konstatera att fotbollen följt ishockeyn i spåren. Det var sång av Norrköpings musikklasser, utdelning av T-shirts, speakers som eldade på respektive förmanade publiken och när publiken beordrades upp ur bänkarna för att sjunga ”Kamratsången” trodde jag mig för ett ögonblick förflyttad till ett väckelsemöte. Men vi slapp nationalsången för i fotbollssammanhang är den förbehållen landskamper. Musikvolymen är behaglig jämfört med ljudnivån i Kexburken

Men jag noterade också en viss stilskillnad. Där Cloetta Centers speaker är klädd i mörk kavaj och välpressade byxor uppträder parkens speaker i säckiga jeans och odefinierbar jacka.
Till matchmiljön hör också personal och attiraljer kring TV-sändningen. Den studioman som huserar kring mittlinjen är en maktmänniska vilket framgår av attityd och kroppsspråk. Ingen domare blåser igång matchen förrän han gett klartecken. I TV 4 är reklamen viktigast.

Norrköpingsbornas stolthet över Nya parken är påtaglig. Speakern påpekade fler än en gång att matchen var ett av två stora evenemang i stan denna helg. I den del av anläggningen som vetter mot Södra promenaden väntade de dansanta människorna i Dansbandskampen på sin tur att ställa sig i strålkastarljuset framför TV-kamerornas objektiv.

Hur som helst. Viktigast är att IFK spelar i allsvenskan nästa år och alla idrottsintresserade östgötar har en förhoppning om att Åtvidaberg klarar sig kvar så att vi kan se östgötaderbyn nästa år.

Nog om fotboll. Den kommande veckan blir intressant när Mjölby kommuns revisorer presenterar den utredning som handlar om utbildningschefen Ingela Appelsveds utlägg av ett arbetsmarknadsprojekt på sin 24-årige son. Oavsett resultatet tycker jag att kommunens ledning bör visa en öppen attityd och lägger ut rapporten på hemsidan så att kommuninvånarna får en möjlighet att bilda sig en egen uppfattning.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

Läs mer

En gravsten i Vadstena

I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen