På väckelsemöte i Norrköping

Mats och jag såg Norrköping-Sundsvall på Nya parken igår. Delad pott efter 1-1 och stundtals hyfsat spel. Hela 7 500 åskådare fast avancemanget var klart och regnet vräkte ner och termometern visade på 4 grader. När ska fotbollsserierna avslutas i september?

Men det var inte om matchen och spelet jag tänkte orda. Jag har inte sett någon match på Idrottsparken sedan 2003 när Hammarby vann med uddamålet inför 18.000 åskådare och jag var onekligen nyfiken på vilka förändringar idrottsplatsen genomgått och arrangemangen kring matchen.

Och kan konstatera att fotbollen följt ishockeyn i spåren. Det var sång av Norrköpings musikklasser, utdelning av T-shirts, speakers som eldade på respektive förmanade publiken och när publiken beordrades upp ur bänkarna för att sjunga ”Kamratsången” trodde jag mig för ett ögonblick förflyttad till ett väckelsemöte. Men vi slapp nationalsången för i fotbollssammanhang är den förbehållen landskamper. Musikvolymen är behaglig jämfört med ljudnivån i Kexburken

Men jag noterade också en viss stilskillnad. Där Cloetta Centers speaker är klädd i mörk kavaj och välpressade byxor uppträder parkens speaker i säckiga jeans och odefinierbar jacka.
Till matchmiljön hör också personal och attiraljer kring TV-sändningen. Den studioman som huserar kring mittlinjen är en maktmänniska vilket framgår av attityd och kroppsspråk. Ingen domare blåser igång matchen förrän han gett klartecken. I TV 4 är reklamen viktigast.

Norrköpingsbornas stolthet över Nya parken är påtaglig. Speakern påpekade fler än en gång att matchen var ett av två stora evenemang i stan denna helg. I den del av anläggningen som vetter mot Södra promenaden väntade de dansanta människorna i Dansbandskampen på sin tur att ställa sig i strålkastarljuset framför TV-kamerornas objektiv.

Hur som helst. Viktigast är att IFK spelar i allsvenskan nästa år och alla idrottsintresserade östgötar har en förhoppning om att Åtvidaberg klarar sig kvar så att vi kan se östgötaderbyn nästa år.

Nog om fotboll. Den kommande veckan blir intressant när Mjölby kommuns revisorer presenterar den utredning som handlar om utbildningschefen Ingela Appelsveds utlägg av ett arbetsmarknadsprojekt på sin 24-årige son. Oavsett resultatet tycker jag att kommunens ledning bör visa en öppen attityd och lägger ut rapporten på hemsidan så att kommuninvånarna får en möjlighet att bilda sig en egen uppfattning.