När tidningschefer ska uttala sig i ekonomiska och organisatoriska frågor låter de som verkstadschefer. Läs här uttalandet i Motala Tidning av tidningschefen Göran Karlsson efter gårdagens besked att redaktionen bantas med tre tjänster.
– Förändringen var nödvändig dels för att öka lönsamheten, dels för att skapa en mer flexibel organisation. Visserligen minskar antalet tjänster på redaktionen, men det ska inte påverka nyhetsbevakningen. Vi får nu en bra grund för framtidens utmaningar, säger tidningschefen Göran Karlsson.
Detta är ju inget annat än corporate bullshit. Vad Karlsson i själva verket säger är att en hårt arbetstyngd redaktion i själva verket ska producera lika mycket på färre händer.
Jag tycker att en chefredaktör kunde formulera sig bättre än med dessa företagsekonomiska floskler. Flexibel, nyhetsbevakning och utmaningar är nyckelorden och kunde gälla vilken bransch som helst.
Jag tycker att en chefredaktör kunde formulera sig bättre än med dessa företagsekonomiska floskler. Flexibel, nyhetsbevakning och utmaningar är nyckelorden och kunde gälla vilken bransch som helst.
Jag mejlade igår in en kommentar till hemsidan med liknande synpunkter. Tror ni den publicerades? Icke.
Grundproblemet är väl egentligen att Motala Tidning inte producerar en tillräckligt intressant produkt. Mellan år 2008 och 2009 har tidningen minskat sin upplaga ytterligare med 5,5%. Det är lite sämre en "rikssnittet" som ligger på - 3%. Jag har dock förståelse efter alla dina år i branschen att du känner för dina journalistkollegor. Men de gamla murvlarna sitter nog säkert. LAS har vi ju skapat så att vi först rensar bort nytt, ungt och fräscht innnan vi ger på det som många gånger är pudelns kärna...
SvaraRaderaDu har rätt i att tidningen befinner sig i en nedåtgående spiral och har gjort så i flera år. Men då kan redaktör Karlsson vara så ärlig och säga att tidningen av ekonomiska skäl inte kan ha fler anställda.Om jag är rätt underrättad så är det gamlingar som får gå denna gång, dock med någon form av avgångsvederlag. Men det är i sista hand inte journalisterna som drabbas utan läsarna.
SvaraRadera