Fortsätt till huvudinnehåll

I Vadstena väntade en överraskning


Söndagen bjöd på en överraskning. Eftersom jag hade Vadstena som klubbadress de tio första åren av mitt golfliv lockades jag och kompisen Göran Palmqvist av Vadstenas annons om greenfee för 100 kronor och lunch. Det brukar bli några rundor där varje säsong.

Någon form av marknadsföring och ett sätt att få in lite pengar i säsongens slutskede var min tolkning. Därför blev jag överraskad när arrangörerna hade ställt upp ett särskilt bord i foajén där vi välkomnades hjärtligt. När vi betalat hundringen fick vi fylla i ett formulär med namn, adress, klubbtillhörighet, telefonnummer och golf-id. Med lunchbiljetten följde en skriftlig information om klubbens medlemsformer och avgifter.

Då parkeringen var välfylld trodde vi att vi skulle få vänta på en starttid men slussades ut omgående till första tee. Smidigt som tusan.

Rundan var riktigt trevlig, banan var i gott skick med utmärkta greener och inte blev det sämre när solen bröt igenom under sista nio. Utsikten från 15:e tee med ett soldisigt Omberg i bakgrunden var bedårande och som vanligt hade jag glömt kameran.

Jag har ingen tanke på att byta klubb men erkänner att jag är nyfiken på hur den här kampanjen ska följas upp. Traditionellt sett har golfklubbar riktat sitt rekryteringsarbete mot nybörjare men i detta fall är målgruppen etablerade spelare. Undrar vad grannklubbarna tycker om det?

Undertecknad och flera av mina spelkompisar ser gärna att Vadstena finns med i alliansen. Men Vadstena har uppenbarligen valt en egen och annorlunda väg.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.