Fortsätt till huvudinnehåll

Rättshaverister och kverulansparanoiker


Corren ägnar idag nyhetsuppslaget åt förre justitiekanslern Göran Lambertz som ger sin syn på rättshaverister. Dessa kverulansparanoiker, som den psykiatriska termen lyder, tar mycket av myndigheter och domstolarnas tid och uppmärksamhet i anspråk och minskar övriga medborgares möjlighet till rimlig service. Rättshaveristen hittar alltid något litet fel och skickar in en 150-sidig bilaga.

Rättshaverister och tidningsredaktioner har också ett speciellt förhållande. Det gäller att tyda tecknen i tid om man inte ska bli sittande i en timme eller två. Om man ser en manlig besökare kasta stressade blickar omkring sig, ofta med en välfylld portfölj under armen, då är det fara på färde. Hög tid att besöka toaletten, fly in i fikarummet eller backa ut i garaget. Unga vikarier eller praktikanter som ännu inte lärt sig koderna blir sittande kvar och tar troskyldigt emot besökaren och snart förflyter en timme medan haveristen breder ut papperen på skrivbordet. Efter en eller två sådana erfarenheter är vikarien en av de första att fly till de bakre regionerna.

På 80-talet fick jag ta emot många förmodade rättshaverister mycket på grund av mitt tålamod. Det tålamodet äger jag inte längre och senare sa jag ifrån på skarpen om dylika uppdrag. Rättshaverister är verbala, ofta intelligentare än genomsnitt, men totalt insnöade på en detalj vilken ältas i det oändliga.

Unga, hungriga reportrar är annars ett lätt byte för en haverist. Det kan ju finnas en god story dold bakom ordridåerna.

En man låg i djup fejd med Skattemyndigheterna, Kronofogden och en bank efter misslyckade husaffärer och underhöll mig med timslånga utläggningar klockan nio en söndagskväll. Han fick rätt av en domstol på någon oväsentlig detalj vilket sporrade honom till nya tag. När hans fastigheter såldes på exekutiv auktion dök han upp och lade högsta buden. Handpenning saknades och hela proceduren fick starta om igen.

En arbetskamrat hade säkert 20-tal besök av en pensionerad poliskommissarie som hade en hemgjord teori om Palmemordet och dess gärningsman. Hon lärde sig så småningom att humma instämmande då och då medan hon pysslade med annat.

Ibland får fallen tragiska konsekvenser. En äldre man bodde med sin syster på en gård i södra länsdelen. Mannen skrev ett hotbrev till justitiekanslern och hotade med att ta livet av denne. JK överlämnade brevet till polisen som kollade om mannen ägde vapen. Jodå, han var ägare till flera jaktvapen, och polisen beslutade om tillslag. En grupp tungt beväpnade poliser med hjälm och visir, omringade huset en tidig morgon och beslagtog vapnen. Mannen åtalades senare för hot mot tjänsteman men avled innan rättegången.

Jag hade ett långt samtal med mannen och hans syster i hemmet – han tog kontakt med mig för att förklara bakgrunden till det famösa brevet - och orsaken till bråket var en arvstvist från 1920-talet. Jag kommer inte ihåg detaljerna men det handlade om hel- och halvsyskon, kusiner och sysslingar. Det stackars syskonparet hade ältat dessa inbillade eller verkliga oförrätter ett helt liv. Jag måste erkänna att jag åkte tillbaka till redaktionen något tung till sinnes. Den olösta tvisten hade gått i arv i familjen och låg som ett tungt ok över paret.

Att mannen skulle tagit ett vapen under armen och åkt till Stockholm för att ta justitiekanslern av daga var osannolikt. Han var i 60-årsåldern och hade aldrig lämnat hemkommunen.

Kommentarer

  1. En som vinklar rättshaveristerna något annorlunda är professor Lennart Lundquist, Lund. Han har bl.a. skrivit boken 'Demokratins väktare'. I Lundquists värld är det den omutlige ämbetsmannen som ser till att lag och förordning gäller även ...förtroendevalda eller verkschefer som har en tendens till att snedda över regelverken. Som exempel tar Lundquist Anders Ahlmark på sjöfartsverket.

    Kartografen och tjänsteman vid Sjöfartsverket Anders Ahlmark tjänstgjorde på fyren i september 1979 och blev i pressen kallad Fången på fyren eftersom han tvångsför-flyttades till verkets fyrverkstad efter att ha gått till media om orsakerna till Tsesis
    grundstötning. Chefer på Sjöfartsverket såg A som rättshaverist.

    SvaraRadera
  2. Den historien kommer jag ihåg. Men Ahlmark framstod nog inte som en rättshaverist i allmänhetens ögon. Bara för att chefen tycker att en anställd är rättshaverist betyder det inte att han/hon är en rättshaverist. Var det inte den historien där Olof Palmes bror Claes företrädde det ryska rederiet i rättten som gav Tsesis kapten rätt? Kanske kan man också dra en parallell med Ingvar Bratt i Karlskoga?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.