Motala kyrkogård
Utsikt från Rogslösa kyrkogård mot Borghamn och Vättern.
Vi vänder kylaren norrut mot Motala och dess kyrkogård. Den hårda vinden rister om bilen då och då och regnskurarna avlöser varandra. Vi behöver inga fler påminnelser om att det är november. Vi tänder ett ljus vid mina föräldrars grav.
Gravkvarteret med dessa gravstenar är en påminnelse om min uppväxt på 1960-talet. Bredvid mina anförvanters grav vilar min fotbollskompis från Storgatan 25, Lasse Cronzell, som gick bort 1993, bara 45 år gammal. Mitt emot ligger hans föräldrar Lennart och Maja. Modern gick också bort sommaren 1993, bara två veckor efter Lasse. Här ligger också den kände politikern Thore Pettersson som kallades Thore Blå, hans dotter Gunilla Pregmark och den välkände köpmannen Pelle Knapp. Längre bort vilar en kompis farbror som var ledare i MAIF.
Ny färd söderut på 50-lappen med Rogslösa kyrkogård som mål. Vinden tilltar och på Vätterns yta uppträder vita gäss. Detta är en kyrkogård av annat slag med direkt anknytning till kyrkan med den berömda dörren. Vi ser oss omkring efter att ha smyckat svärföräldrarnas och svågerns vilorum. Också här vilar flera bekanta namn efter våra år i Vadstena.
Svärfars morbror Karl Gustav Jarl, Yngve Eriksson, som var en duktig fotbollsspelare i Borghamns IF, John Gustafsson som jobbade i ”boa” på Östgöta-Bladet, Agneta Gustafsson, Motalatjejen som fann kärleken i Borghamn och som inte blev äldre än 48 år och Leif ”Charlie” Andersson som vilar mellan sina två bröder.
Solen tittar fram över slätten men den byiga vinden är obeveklig. Vi rullar hemåt över Heda och Rök. Under tankfull tystnad.
Kommentarer
Skicka en kommentar