Fortsätt till huvudinnehåll

Ett fullskaligt inbördeskrig

Sen jag publicerade senaste inlägget har en ett par gamla kontakter hört av sig. Det vi ser nu är kulmen på en flerårig konflikt mellan utbildningschefen och Dackes rektor. När en surdeg fått jäsa tillräckligt länge smäller det.

Frågan är nu om Torsten Ohlsson står mer eller mindre ensam eller har tillräckligt många på sin sida för att ett fullskaligt inbördeskrig ska bryta ut på förvaltningen.

Ser man på. Har blivit bönhörd. I det sammanträde som hölls i utbildnings- och arbetsmarknadsnämndens 5 november beslutade man att
”att genomföra en översyn av samtliga pågående projekt”
”att genomföra en översyn av rutinerna för förvaltningens och nämndens arbete”.

Vem som ska genomföra översynen och formerna för detta skrevs det inget om. Nämndens protokoll är som vanligt ett under av utförlighet.

Nämndens möte var välbesökt. Förutom de ordinarie ledamöterna var kommunchefen Peter Karlsson, kommunalrådet Monika Gideskog och informatören Mia Högberg där.

I det sammanträde som hölls den 7 oktober beslutade nämnden att utföra en utredning om arbetsmiljön på förvaltningen. När det presenterades i Corren fick man intrycket av att personalen mådde dåligt av Ingela Appelsveds misstag, alternativt publiciteten kring detta. Det är långtifrån hela sanningen. Den här dåliga arbetsmiljön har förekommit länge och beror till stor del på motsättningarna mellan Ingela Appelsved och Torsten Ohlsson.

Kommentarer

  1. Men oavsett bakgrunden, så är det viktiga att två personer som har makt och ansvar för våra skattepengar har avslöjats med att ha missbrukat sin ställning för att stödja vänner och familj!
    Sådana personer vill inte jag ska företräda min kommun!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...