Fortsätt till huvudinnehåll

Ett fullskaligt inbördeskrig

Sen jag publicerade senaste inlägget har en ett par gamla kontakter hört av sig. Det vi ser nu är kulmen på en flerårig konflikt mellan utbildningschefen och Dackes rektor. När en surdeg fått jäsa tillräckligt länge smäller det.

Frågan är nu om Torsten Ohlsson står mer eller mindre ensam eller har tillräckligt många på sin sida för att ett fullskaligt inbördeskrig ska bryta ut på förvaltningen.

Ser man på. Har blivit bönhörd. I det sammanträde som hölls i utbildnings- och arbetsmarknadsnämndens 5 november beslutade man att
”att genomföra en översyn av samtliga pågående projekt”
”att genomföra en översyn av rutinerna för förvaltningens och nämndens arbete”.

Vem som ska genomföra översynen och formerna för detta skrevs det inget om. Nämndens protokoll är som vanligt ett under av utförlighet.

Nämndens möte var välbesökt. Förutom de ordinarie ledamöterna var kommunchefen Peter Karlsson, kommunalrådet Monika Gideskog och informatören Mia Högberg där.

I det sammanträde som hölls den 7 oktober beslutade nämnden att utföra en utredning om arbetsmiljön på förvaltningen. När det presenterades i Corren fick man intrycket av att personalen mådde dåligt av Ingela Appelsveds misstag, alternativt publiciteten kring detta. Det är långtifrån hela sanningen. Den här dåliga arbetsmiljön har förekommit länge och beror till stor del på motsättningarna mellan Ingela Appelsved och Torsten Ohlsson.

Kommentarer

  1. Men oavsett bakgrunden, så är det viktiga att två personer som har makt och ansvar för våra skattepengar har avslöjats med att ha missbrukat sin ställning för att stödja vänner och familj!
    Sådana personer vill inte jag ska företräda min kommun!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.