Fortsätt till huvudinnehåll

Ännu ett slag mot industristaden Motala

Skjuttornet sett från Pariserviken en vacker septemberdag 2006
Gamla torpedverkstan (Saab Dynamics) med 130 anställda hotas av nedläggning eller flytt till Linköping. Ytterligare ett slag mot industristaden Motala.
Verkstan som flyttades till Motala från Karlskrona mitt under brinnande världskrig och som farsan var med och byggde 1941. Sen stannade han kvar som snickare till pension 20 år senare.

Torpedverkstan var en väsentlig del av mina uppväxtår. I husen på Storgatan 17-25, Borgmästaregatan 1 och ett hus (totalt sju flerfamiljshus) på Drottninggatan beboddes av CTV-anställda och deras familjer. Jag tror bostadsrättsföreningen heter Motalahus. Nästan alla mina kompisars farsor jobbade på torpedverkstan och några av dem följde sina fäder i spåren och tog anställning där. Min 20 år äldre bror gick verkstadsutbildning på torpeden men flyttade till Göteborg som 19-åring. Det var nog ett brukssamhälle fast mindre än Motala Verkstad.

CTV var en del av försvarsindustrin (Försvarets Fabriksverk) och hemlighetsmakeriet var stort liksom mytbildningen. Vi smågrabbar berättade för klasskamraterna att Pelle Vakten i nr 17 förfogade över några sällsynt blodtörstiga schäfrar som nattetid sprang lösa innanför stängslet. Eftersom det var 60-tal och kalla kriget pratade vi också mycket om att ryssen skulle bomba Motala för torpedernas skull.
En gång om året fick möjlighet att besöka pappornas arbetsplats. Det var julfesten som hölls i gymnastiksalen och var mycket skojig.
Ibland blev det allvar. Jag minns en dödsskjutning i början av 60-talet. När torpederna provsköts skulle de följa en bana vars väg var utmärkt av bemannade flottar. Mannen på flottan skulle signalera med en flagga när torpeden passerat på sin väg söderut. Men denna gång var det något fel på gyrot och istället för att gå i vattnet skuttade projektilen fram över vattenytan. Den stackars mannen klövs i midjehöjd och hann förblöda innan räddningsbåten hann fram. Det var naturligtvis stora rubriker i Motala Tidning.
För er som inte är från Motala ska jag berätta att det är CTV:s skjuttorn som syns i det södra hörnet av Varamoviken. Ett landmärke för sjöfarande.
Och nu ska CTV flytta till Linköping. Men var ska man provskjuta torpederna? Stångån? Roxen?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.