Fortsätt till huvudinnehåll

Golfens överutbud


Golfsporten har problem med sviktande medlemssiffror och dito ekonomi. Fram till 2005-2006 pekade kurvorna uppåt med rasande fart för att sedan plana ut eller till och med att minska. Sportens belackare konstaterar skadeglatt att nu har förbundets medlemsantal sjunkit till under 500 000. Gamla, väletablerade klubbar som Örebro, Södertälje och Möre (söder om Kalmar) har tvingats kasta in handduken under hösten. För få medlemmar är lika med för låga intäkter. I vårt län finns ett avskräckande exempel i Vesterby som slog vantarna i bordet redan efter ett år.

Låt oss först konstatera att flera klubbar har problem, det är inget att sticka under stol med men att sätta en krisstämpel på hela sporten är en grov överdrift. Hur många ”direktörssporter” kan glädja sig åt en medlemssiffra på en halv miljon?

Kärnan i problemet är att det finns för många golfklubbar i förhållande till antalet utövare. Ordförande Per Borthen diskuterade detta överutbud när klubben höll sitt höstmöte i torsdags. Inom en timmes bilresa från Mjölby finns 40 klubbar/banor påpekade Borthen. Jag kan avslöja att det är fler än så. Inspirerad av Borthens tal satte jag mig med passare och linjal i hand och mätte upp en 10-milaradie med Mjölby som utgångspunkt.

…Och hittade 59 klubbar varav några också har 27 eller 36 hål. Visserligen är siffrorna inte direkt jämförbara (det tar längre tid än en timme att ta sig till Skaraborg på andra sidan Vättern), men ger ändå en fingervisning om hur hård konkurrensen är. Och en majoritet håller hög kvalitet.

Botemedlet? Ja, värva fler medlemmar i alla åldrar men minst lika viktigt är att behålla de befintliga.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...