Fortsätt till huvudinnehåll

Vem kan man lita på

Kommunstyrelsen litade på utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden och nämnden litade på förvaltningschefen Ingela Appelsved. Det är slutsatsen efter att ha läst om kommunstyrelsens beslut att tilldela förvaltningschefen en skriftlig varning.

Frågan är om det räcker för att återställa Mjölbybornas förtroende? I den enkät som Corren genomförde i onsdags var det hårda omdömen som fälldes om Ingela Appelsveds roll och som politikernas sätt att hantera frågan.

Men invänder kanske någon, en ny utbildnings- och arbetsmarknadsnämnd, träder till på nyåret, är det då inte dags att vända blad för att citera vår monark? Jo, men frågan är om skillnaden blir så stor. Jennifer Myrén (S) tillträdande ordförande är idag andre vice ordförande i samma nämnd. Om nuvarande ordförande Christina Knutsson © sitter kvar i nämnden vet jag inte. Alliansen diskuterar fortfarande om hur posterna som andre vice ordförande i olika nämnder ska fördelas.

Under mina år som journalist har jag varit med om och skrivit om en och annan skandal. Det är alltid någon tidning som gräver fram skiten efter tips. Aldrig att revisorerna avslöjar konstigheterna inifrån. Så vad ska vi ha revisorer till?

Med risk för att bli beskylld för konspirationsteorier vill jag föra resonemanget ett steg vidare. Det var alltså en tillfällighet att Corren fick reda på detta. Någon med kännedom om förhållandena ilsknade till och lyfte på luren. Finns det fler tvetydigheter inom förvaltningen som de ledande politikerna och allmänheten inte känner till? Fler diskutabla projekt som opererar i EU-bidragens utmarker? En genomgripande undersökning vore på sin plats.

Flera frågor söker svar.

När jag skrev dessa rader igår kväll för publicering idag hade jag en känsla av att de skulle vara överspelade inom kort. Mina farhågor blev delvis besannade med Correns artiklar om rektor Ohlssons vidlyftiga affärer. Det verkar som om kommunchefen Peter Karlsson och Monika Gideskog (avgående kommunalråd) och Carina Jönsson (tillträdande kommunalråd) har en del att ta tag i.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.