Fortsätt till huvudinnehåll

Hyckleri och dubbelmoral i ishallen


En oenig social- och omsorgsnämnd har beviljat Mjölby Hockey tillstånd att servera vin och starköl till VIP-gäster. Endast nämndens ordförande Iréne Langvik (kd) röstade emot.

Beslutet är korrekt enligt kommunens alkoholpolitiska program. Under rubriken Idrottsanläggningar/Ungdomsmiljöer kan man läsa att ”om serveringstillstånd kan komma ifråga skall en restaurang finnas i en avgränsad del av idrottsanläggningen”. Det villkoret anses hallen uppfylla. Någon servering till pöbeln på läktarna får självfallet inte förekomma. Detta anser jag vara hyckleri och dubbelmoral.

Sedan följer en brasklapp med följande formulering typisk för kommuners sätt att skriva program: ”Alkoholservering på idrottsanläggningar får inte inkräkta på en av samhällets grundläggande värderingar, nämligen att alkohol och idrott inte hör ihop”. I denna intetsägande formulering kan läsaren tolka in vad som helst.

Den här diskussionen förekom för några år sedan när Lundbybadet också fick ett serveringstillstånd för slutna sällskap. Jag har inte tillgång till något fungerande arkiv men vill minnas att skrivningen i det drogpolitiska programmet var hårdare på den tiden. Då röstade Marianne Karlsson (c) emot.

Ok, låt gå för att ansökan uppfyller lagens formella krav, men jag kan inte låta bli att göra följande reflektion. Jag tycker att MHC underskattar sin produkt. Är underhållningsvärdet på matcherna så lågt att det behövs alkohol för att stå ut?

Jag högaktar Iréne Langvik som går emot strömmen och följer sin övertygelse. Iréne meddelade i somras att hon lämnar kommunalpolitiken vilket är beklagligt. Hon har varit en tillgång för sitt parti och alliansen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...