Fortsätt till huvudinnehåll

Hyckleri och dubbelmoral i ishallen


En oenig social- och omsorgsnämnd har beviljat Mjölby Hockey tillstånd att servera vin och starköl till VIP-gäster. Endast nämndens ordförande Iréne Langvik (kd) röstade emot.

Beslutet är korrekt enligt kommunens alkoholpolitiska program. Under rubriken Idrottsanläggningar/Ungdomsmiljöer kan man läsa att ”om serveringstillstånd kan komma ifråga skall en restaurang finnas i en avgränsad del av idrottsanläggningen”. Det villkoret anses hallen uppfylla. Någon servering till pöbeln på läktarna får självfallet inte förekomma. Detta anser jag vara hyckleri och dubbelmoral.

Sedan följer en brasklapp med följande formulering typisk för kommuners sätt att skriva program: ”Alkoholservering på idrottsanläggningar får inte inkräkta på en av samhällets grundläggande värderingar, nämligen att alkohol och idrott inte hör ihop”. I denna intetsägande formulering kan läsaren tolka in vad som helst.

Den här diskussionen förekom för några år sedan när Lundbybadet också fick ett serveringstillstånd för slutna sällskap. Jag har inte tillgång till något fungerande arkiv men vill minnas att skrivningen i det drogpolitiska programmet var hårdare på den tiden. Då röstade Marianne Karlsson (c) emot.

Ok, låt gå för att ansökan uppfyller lagens formella krav, men jag kan inte låta bli att göra följande reflektion. Jag tycker att MHC underskattar sin produkt. Är underhållningsvärdet på matcherna så lågt att det behövs alkohol för att stå ut?

Jag högaktar Iréne Langvik som går emot strömmen och följer sin övertygelse. Iréne meddelade i somras att hon lämnar kommunalpolitiken vilket är beklagligt. Hon har varit en tillgång för sitt parti och alliansen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.