Fortsätt till huvudinnehåll

Så fördelas maktens köttgrytor


Vid den här tidpunkten varje valår brukar de politiska lägren formera sina laguppställningar inför de kommande fyra åren. Kommunfullmäktige i Mjölby valde igår kväll Jörgen Oskarsson (S) till ny ordförande. Ett bra val. Jörgen Oskarsson är en av de mest kompetenta kommunpolitiker jag känner. Hans erfarenhet och kompetens kommer väl till pass.
Nu väntar vi bara på att valberedningen får ”tummen ur” och berättar vilka som leder kommunens nämnder och styrelser.
I Ödeshög besväras de borgerliga politikerna av att de kallas bråkiga och trätgiriga så pass mycket att de kallar till presskonferens för att berätta hur eniga de är. F-n trot sa Rellingen. Jag väntar bara på nästa utspel i Corren. Ännu har inte vindkraftsprogrammet prövats i praktiken.

Håkan Johansson(M) har flera gånger deklarerat att han lämnar politiken efter flera turbulenta år i bygg- och miljönämnden men dyker nu upp igen som ordförande i barn- och utbildningsnämnden. Jag är inte förvånad. Håkan älskar hetluften och det är inte sista gången ni läser om honom i tidningen. Var så säker.

BK Zeros ansöker om ett kommunalt lån på 200 000 kronor efter en delvis misslyckad campingsäsong på Z-parken. Självklart har den generösa långivningen till Piraterna skapat prejudikat och det finns säkert fler idrottsföreningar som hyser liknande planer. Eftersom det är många år sedan jag lämnade Motala ska jag kanske inte ha några synpunkter på om lånet ska beviljas eller inte, men min spontana inställning är JA.

Zeros är en anrik förening med kanske västra länsdelens vackraste idrottsplats och gör stor nytta med sitt ungdomsarbete och sin camping. Tillträdande ks-ordförande Camilla Egberth (S) har sagt att Piraterna är ett av Motalas starkaste varumärken men Zeros är också ett starkt varumärke, fast på ett annat mer diskret plan utanför TV-kamerornas räckvidd.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...