Fortsätt till huvudinnehåll

Så fördelas maktens köttgrytor


Vid den här tidpunkten varje valår brukar de politiska lägren formera sina laguppställningar inför de kommande fyra åren. Kommunfullmäktige i Mjölby valde igår kväll Jörgen Oskarsson (S) till ny ordförande. Ett bra val. Jörgen Oskarsson är en av de mest kompetenta kommunpolitiker jag känner. Hans erfarenhet och kompetens kommer väl till pass.
Nu väntar vi bara på att valberedningen får ”tummen ur” och berättar vilka som leder kommunens nämnder och styrelser.
I Ödeshög besväras de borgerliga politikerna av att de kallas bråkiga och trätgiriga så pass mycket att de kallar till presskonferens för att berätta hur eniga de är. F-n trot sa Rellingen. Jag väntar bara på nästa utspel i Corren. Ännu har inte vindkraftsprogrammet prövats i praktiken.

Håkan Johansson(M) har flera gånger deklarerat att han lämnar politiken efter flera turbulenta år i bygg- och miljönämnden men dyker nu upp igen som ordförande i barn- och utbildningsnämnden. Jag är inte förvånad. Håkan älskar hetluften och det är inte sista gången ni läser om honom i tidningen. Var så säker.

BK Zeros ansöker om ett kommunalt lån på 200 000 kronor efter en delvis misslyckad campingsäsong på Z-parken. Självklart har den generösa långivningen till Piraterna skapat prejudikat och det finns säkert fler idrottsföreningar som hyser liknande planer. Eftersom det är många år sedan jag lämnade Motala ska jag kanske inte ha några synpunkter på om lånet ska beviljas eller inte, men min spontana inställning är JA.

Zeros är en anrik förening med kanske västra länsdelens vackraste idrottsplats och gör stor nytta med sitt ungdomsarbete och sin camping. Tillträdande ks-ordförande Camilla Egberth (S) har sagt att Piraterna är ett av Motalas starkaste varumärken men Zeros är också ett starkt varumärke, fast på ett annat mer diskret plan utanför TV-kamerornas räckvidd.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.