Fortsätt till huvudinnehåll

Skicka med en prislapp på bandyhallen


Idrottsrörelsen har alltid haft stöd av tidningarnas sportjournalister. Jag vet för jag har själv tillhört denna falang en gång i tiden.

Peter Calén demonstrerar detta tydligt i dagens Corren. Han ber helt ogenerat Motala kommun att bygga en hall för han har bevittnat en bandymatch i hällande regn. Han är förundrad över att 468 personer såg matchen. Bandysporten dör utan inomhushallar hävdar Calén och kanske har han rätt.

Tänk om man skulle vända på kuttingen och resonera så här. En bandyhall av modernt snitt kostar X antal miljoner kr i investeringen och X antal hundratusen i drift. Eftersom IFK under årens lopp gjort sig kända som en dålig hyresbetalare kan vi utgå från att kommunen (skattebetalarna) får ta över 90 procent av kostnaderna. Ponera att dessa X miljoner i drift- och kapitalkostnader motiverar en skattehöjning på 50 öre. Anta att redaktör Calén har 330 000 beskattningsbara kronor i årlig inkomst. 3 300 kronor x 0:50 kronor är 1 650. Är han beredd att betala 1 650 kr per år mer i skatt för en hall som står tom ungefär halva delen av året?

Och framförallt; är de 41 533 Motalabor som inte var på matchen beredd att acceptera en skattehöjning? Jag hävdar att när mer eller mindre starka särintressen kräver dyra investeringar borde någon form av prislapp skickas med.

Låt oss förflyttas oss nästan 50 år tillbaka i tiden. I mitten av 60-talet byggdes den nuvarande Isstadion. En kommitté startade en insamling vars resultat kunde följas på en jättelik termometer på Stora torget. Kommunen lovade att bidra med lika mycket som insamlingen gav. Idrottsentusiaster på stans stora industrier - Luxor, Electrolux, CTV och Motala Verkstad – gick runt och sålde andelar på 100 kronor och Motala Tidning stöttade kampanjen på redaktionell plats. Insamlingen engagerade större delen av stan och blev ett dagligt samtalsämne. Kalla det en lokal folkrörelse.

Jag vet inte om en liknande kampanj är möjlig idag, men låt oss leka med tanken att en andel kostar 500 kronor. Kunde en fattig industriarbetare bidra med en hundring för 50 år sedan kan väl dagens idrottsentusiaster släppa iväg en femhundring. Det är väl vad en 25-åring gör av med på puben en fredagskväll.

Jag vet självfallet inte vad en eventuell bandyhall skulle kosta i investerings- och driftkostnader. Ovanstående inlägg får ses som en principdiskussion. Orsaken till att jag valde 50 öre som exempel var att Mjölby kommun valde att höja skattesatsen med en 50-åring vid bygget av Lundbybadet i början av 2000-talet. Simhallen kostade cirka 80 miljoner kronor att bygga och hur driftskalkylen ser ut idag känner jag inte till.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.