Fortsätt till huvudinnehåll

"Med vågor i håret och torpedbåt i blick"


Jag läser Thomas Sjöbergs bok Den motvillige monarken och försöker dra mig till minnes om jag någonsin bevakat kungaparet. Och det har jag. Någon gång i mitten av 90-talet ringde kollegan Christer Elderud en lördagskväll. Han hade genom kontakter fått veta att kungaparet planerade ett besök i Vadstena klosterkyrka på söndagen. Anledningen var att ett barn i kungafamiljens vänkrets hade tillbringat sommaren på konfirmationsläger i Medevi och nu var det dags för konfirmationsgudstjänst i Vadstena. Besöket var inte officiellt.

Det hände inte mycket under detta knäck. Gudstjänsten pågick, tyska turister i träningsoverall, som inte visste vilka som fanns i kyrkan, tog en tur in i helgedomen och återvände med ett vykort i näven. Antalet poliser inskränkte sig till två varav närpolischefen Folkesson dagen till ära dragit på sig uniform. SÄPO fanns självfallet på plats.


Kungaparet hade lånat landshövdingens fordon och chaufför och vi tog en fika med chauffören på Gamla kondis. Efteråt bytte Christer några ord med kungen. De hade träffats tidigare när Christer guidade majestätet under en kanottur på Tåkern. Det var alles.

Då var det roligare i augusti 1994 var när fotografen Åke Karlsson och undertecknad skickades till hamnen i Motala för att skriva om kungens privata motortorpedbåt, T 46, som var på väg från Stockholm till Göteborg. Vi möttes av båtens befälhavare, en äldre kommendörkapten i reserven, som visade oss runt. Han var bakfull och pratade glatt om gårdagskvällens lyckade kräftskiva och om vilka fullmatade kräftskivor som väntade under fortsättningen av resan. Hela besättningen på 18 man var frivillig men hade ett förflutet som yrkesmän i flottan. Kungen embarkerade båten senare i Vänersborg.

”Detta är havens Ferrari som drivs av tre italienska marindieslar med en effekt på 1 500 hästkrafter vardera. Det ska bli skönt att sträcka ut när vi fortsätter till Töreboda idag”, sa befälhavaren njutningsfullt.

För att överhuvudtaget kunna manövrera i kanalen med en maxfart på fem knop användes två V 8-motorer.

Jag tyckte det var ett kul uppdrag och missade självfallet inte tillfället att påpeka att även jag hade känt doften av diesel till sjöss. Jag gjorde värnplikten på KA 1 i Vaxholm 1969-70 och vi hade sommarförläggning på en ö utanför Nynäshamn, inte långt från Musköbasen.

På vägen till redaktionen var jag lite avundsjuk på besättningen och den avspända, grabbiga stämningen ombord. Tänk att få stå på kommandobryggan, höra mullret från de fulltrimmade dieslarna och känna fartvinden i håret för att sedan sammanfatta intrycken över en mahognyfärgad grogg på kvällen.

Kommentarer

  1. Men visst slår väl påvens besök i Vadstena kungen och drottningens?

    SvaraRadera
  2. Yes. Alla dessa 190 cm långa killar i svart kostym och solglasögon (de var nog klonade) som sprang bredvid påvens bil fram till slottet var onekligen en syn. Det var som den där filmen med Clint Eastwood. Utmed Slottsparken stod en skara potentiella terrorister som revisor Ramå, glasmästare Johansson och kyrkoherde Grefbäck. Det var ganska glest i åskådarleden överhuvudtaget och över hälften av åskådarna var journalister eller fotografer. Och jag hade tvingat dit mina barn för denna historiska händelse.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.