Spridda funderingar

Spridda funderingar en kylig måndagsmorgon kring

… Peter Karlssons sorti från kommunhuset. Håkan Wass (gruppledare i KD) öppnar mun för första gången på länge och kritiserar Carina Jönsson. Han påpekar det orimliga i att kommunstyrelsen som kollektiv sa ja till Peter Karlssons anställning i oktober 2010 men att det är kommunstyrelsens ordförande som ger den senare foten i en soloaktion.

Monika Gideskog (M) tycker som Wass men uttrycker sig försiktigare. Vad tycker Folkpartiet och Centern? Att beslutet är bra eller dåligt? Och vad är åsikten hos S stödpartier vänstern och miljöpartiet?

Förresten, varför skriver jag om detta? Bryr sig Mjölbyborna i allmänhet om korridormyglet i Stadshuset. Det är kanske bara jag som är yrkesskadad.

… LHC:s sjunkande status slår nu igenom i östgötamedias prioritering. Första sportsidan i Corren idag är vikt för squash och först på andra kommer LHC:s förlustmatch mot Luleå. Tonen är alltmer uppgiven i både referat och kommentarer. Sportchefen Christer Kustvik påpekar att LHC är det lag som gör minst mål i sista perioden, 22 på 45 matcher, att laget har svårt att göra mål i powerplay men det har inte motståndarna.

Det blåser kallt på Stångebrofältet. Förr i tiden var en degradering inte så märkvärdig. Tränare byttes kanske, några spelare försvann och andra tillkom. Nu är elitföreningarna företag med en hel stab av anställda vars utkomst beror på händelserna på isen.

Hur många i LHC:s stora stab av företagsledning, kanslister, marknadspersonal, annonsbyrå, restaurangfolk etc (totalt över 50 personer enligt hemsidan) har kvar sina jobb nästa år om ”cluben” ramlar ur. Jag vågar inte tänka tanken fullt ut. Hur många företag stannar kvar i sina loger och hur lockande är det att bjuda sina kunder på LHC-Oskarshamn.

… att New York Giants vann Super Bowl i natt. Vem bryr sig? Händelsen är tydligen så stor att den platsar på text-TV:s förstasida. Det säger väl något om Sveriges fixering vid USA.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

Läs mer

En gravsten i Vadstena

I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen