Vad händer med Z-parken?

BK Zeros känner sin anläggning naggad i kanten av den parallellväg som ska byggas bredvid nya riksväg 50. Årets campingsäsong kan bli den sista efter mer än ett halvsekel. Därmed mister klubben den största inkomstkälla (en miljon). Frågan är om det är ett skrämskott eller om klubbens planer är allvarligt menade. Vid årsmötet i slutet av mars ska frågan avgöras enligt Corren.

Z-parken med dess fotbollsplaner och camping liksom Varamons framtid har varit en långbänk i Motalas kommunpolitik sedan 60-talet. Flera generationer kommunpolitiker har stött och blött frågan utan att fatta beslut. Men det har inte alltid varit kommunens oförmåga att komma till skott som varit hämskon. När jag jobbade i Motala på 90-talet ville kommunen satsa på en modern anläggning vid Jätten någon kilometer söderut, men då sa Zeros nej, en sådan stor anläggning klarar vi inte av. Av hänsyn till klubbens intressen lät då kommunen bli att driva den frågan vidare. Senare visade det sig att en ny anläggning skulle bli så dyr att ingen campare hade råd med avgifterna. Att Trafikverket sedan äntligen startade broprojektet har inte gjort frågan mindre komplicerad.

Arealkrävande idrottsanläggningar i någorlunda centrala lägen lever farligt när stora infrastrukturprojekt drar igång. För tio år sedan ville Banverket komma över mark på Skänninge Idrottspark för att dra dubbelspåret. Kommunen förhandlade skickligt med myndigheten och fick loss cirka tio miljoner kronor vilket räckte till en konstgräsplan, en ny gräsplan och ett nytt klubbhus. Idrottsparken är sedan dess Mjölby kommuns bäst utrustade idrottsplats.

Z-parken är min favorit bland Motalas idrottsplatser. Inte mycket slår en match en ljummen majkväll med nyutslagna björkar mot sjösidan. Här såg jag i augusti 1968 ett av mitt livs roligaste matcher. Starka Viljor slog IFK Motala i en div IV-final med ett lag sprängfyllt av unga talanger som Anders Kolmgren, Håkan Almén, Jan-Åke Nilsson, bröderna Sjöholm med flera.

Starka låg under till en början men exploderade efter paus med tre mål på tio minuter. Jag hade ny tjej, slimmad färggrann skjorta från JC och studsade upp och ner efter varje mål så att enkronorna i bröstfickan spreds över ett hektar. Att Starka inte räckte till i trean säsongen 1969 är liksom en annan femma. Men det var en underbar söndagseftermiddag.