Korvbranschen kan verka idyllisk men dess barndom i Motala var fylld av privat entreprenörskap, förslagna ynglingar och snabba klipp. Andra jämförelser med senaste tiders börs- och fastighetsmarknad ej att förglömma.
Jag kan här exklusivt presentera en riktig thriller från slutet av 1950-talet. Platsen för dessa dramatiska händelser var Motalas första korvmoj, belägen i hörnet av Drottninggatan och Storgatan. En försigkommen ung man fick ett presentkort på tio kronor av systerns fästman. Förmodligen för att bli av med den ohängde slyngeln någon timme. Presentkortet tog snabbt slut för bekantskapskretsen på Storgatan utökades snabbt.
Den initiativrike behövde inte fungera länge. Plötsligt satt en ny nolla på presentkortet. Den närsynte korvgubben, som på dagtid var färghandlare, anade inte oråd och 12-åringen fick alltfler kompisar utanför den värld vars centrum utgjorde Storgatan. Ryktet om den affärssinnade 12-åringen spred sig i vida cirklar till Samuelsberg, Mossen, Råssnäs och Gamla stan.
100 kronor räckte till många kokta med papper men en dag tog också denna kollektiva orgie slut. Den försigkomne tog åter fram presentkortet, fuktade pennspetsen och plitade dit ytterligare en nolla. Men tusen kronor var mycket även för en närsynt korv- och färghandlare, glasögonen var på och orgierna fick ett hastigt slut.
Om en polisanmälan följde har jag glömt men brottslingen var ju så ung. Historien fick en snabb spridning i stans norra delar och det var många som fick ett gott skratt på korvgubbens bekostnad.
Hur lång är förresten preskriberingstiden på korvbedrägerier?
Allt nog med tiden flyttades korvkiosken längre upp på Storgatan mellan BP- och Essomackarna. Kiosken blev större, sortimentet utökades liksom öppettiderna. Det unga korvätargänget på Storgatan fick andra intressen och andra mattider på 60-talet, men vurmen för en "stekt med bröd, mycket senap och ketchup, tack" försvann inte.
Fast nu skedde betalningen kontant och den kombinerade korv- och färghandlaren blev med tiden en välbärgad man på sitt dubbeljobb. Han förnyade ständigt sitt glasögoninnehav i alla fall.
Försäljningen gick strålande under sena lördagsnätter. Det var långt från Folkets Park och det behövdes ny näring för att orka med de sista hundra meterna uppför backen till hemmet. Sen återstod bara att förklara för morsan varför kavajslaget hade senapsfläckar.
Jag kan här exklusivt presentera en riktig thriller från slutet av 1950-talet. Platsen för dessa dramatiska händelser var Motalas första korvmoj, belägen i hörnet av Drottninggatan och Storgatan. En försigkommen ung man fick ett presentkort på tio kronor av systerns fästman. Förmodligen för att bli av med den ohängde slyngeln någon timme. Presentkortet tog snabbt slut för bekantskapskretsen på Storgatan utökades snabbt.
Den initiativrike behövde inte fungera länge. Plötsligt satt en ny nolla på presentkortet. Den närsynte korvgubben, som på dagtid var färghandlare, anade inte oråd och 12-åringen fick alltfler kompisar utanför den värld vars centrum utgjorde Storgatan. Ryktet om den affärssinnade 12-åringen spred sig i vida cirklar till Samuelsberg, Mossen, Råssnäs och Gamla stan.
100 kronor räckte till många kokta med papper men en dag tog också denna kollektiva orgie slut. Den försigkomne tog åter fram presentkortet, fuktade pennspetsen och plitade dit ytterligare en nolla. Men tusen kronor var mycket även för en närsynt korv- och färghandlare, glasögonen var på och orgierna fick ett hastigt slut.
Om en polisanmälan följde har jag glömt men brottslingen var ju så ung. Historien fick en snabb spridning i stans norra delar och det var många som fick ett gott skratt på korvgubbens bekostnad.
Hur lång är förresten preskriberingstiden på korvbedrägerier?
Allt nog med tiden flyttades korvkiosken längre upp på Storgatan mellan BP- och Essomackarna. Kiosken blev större, sortimentet utökades liksom öppettiderna. Det unga korvätargänget på Storgatan fick andra intressen och andra mattider på 60-talet, men vurmen för en "stekt med bröd, mycket senap och ketchup, tack" försvann inte.
Fast nu skedde betalningen kontant och den kombinerade korv- och färghandlaren blev med tiden en välbärgad man på sitt dubbeljobb. Han förnyade ständigt sitt glasögoninnehav i alla fall.
Försäljningen gick strålande under sena lördagsnätter. Det var långt från Folkets Park och det behövdes ny näring för att orka med de sista hundra meterna uppför backen till hemmet. Sen återstod bara att förklara för morsan varför kavajslaget hade senapsfläckar.
Kommentarer
Skicka en kommentar