Fortsätt till huvudinnehåll

121 lustmord på sevärdheter

Ryktet om Ture Långs död är grovt överdrivet, ja rentav felaktigt.

Resejournalisten Johan Tell begår 121 lustmord på lokalpatriotisk inskränkthet i boken ”Trista sevärdheter”. Ingen landsdel undgår Tells kamera och ironiska kommentarer. Några sevärdheter kommenterar han inte själv utan citerar bara turistbroschyrer och hembygdsskrifter och effekten blir densamma. Läsningen lockar inte till gapskratt men man skrockar igenkännande.
Fem östgötska företeelser finns med: Göta kanal, Gamla Linköping, Värmekyrkan i Norrköping, Skänninge stad och Svaneholms borg i Västra Harg.
Om Göta Kanal skriver Tell så här under en sällsynt intetsägande bild:
”När Göta kanal stod klar, efter sju miljoner dagsverken med plåtskodda handspadar, var den redan förlegad och skulle snart bildligt som bokstavligt, köras om i betydelse av det långt effektivare tåget. Istället kom kanalen att lanseras som turistmål med slogans som ”Sveriges längsta äventyr” och påståenden som att ”Göta Kanal har utsetts till Sveriges förnämsta underverk av svenska folket”. I folkmun kallas kanalen mycket sällan för ”äventyr” eller ”underverk”. Vanligare benämning är skilsmässodiket på grund av all tristess och allt bök vid slussarna som båtarna måste gå igenom”.
Här måste jag komma med en invändning. En tur på Göta kanal är som alla andra båtturer. Trist vid dåligt väder, trevlig vid fint väder.
Tell går på i ullstrumporna.
Första advent varje år sätter Norrköpingsborna lyse på dessa skorstenar och menar sig då skapa världens största adventsstake. Ibland går de sedan vidare och sätter en tomteluva (världens största) på Rådhustornet.”
Jag tror det var en tidigare turistchef vid namn Reidar Svedahl som kläckte idén. Redaktionen för SVT Östnytt delar inte Tells uppfattning utan visar glatt ljusstakarna varje år.
Vidare i texten.
”Svaneholms borg anlades 1360. Fyra år senare, alltså 1364, besattes den av tyskar från Mecklenburg. Mycket tyder på att borgen efter detta inte längre hade någon funktion att fylla utan fick förfalla”.
Till turistansvarigas försvar i Mjölby kommun ska sägas att kommunen inte gjort eller gör någon större affär av ruinen. När barnen i Västra Hargs skola läser om medeltiden är ett besök vid borgen obligatoriskt.
Om Skänninge lyder texten så här: ”Anses vara värt ett besök på grund av stadens tidigare benämning ”Caput Gothiae”, vilket betyder Götalands medelpunkt. Statyn Ture Lång är däremot borttagen från torget efter en folkomröstning 2006”.
På den senare punkten har författaren fel. I folkomröstningen ville 75 procent av Skänningeborna ha kvar Ture Lång. Det har varit många byråkratiska turer kring Ture men nu står den på torget året runt.
Inte heller i Skänninge har författaren ansträngt sig för att knäppa en tilltalande bild. Den här boken gavs ut innan potatisens utplacering i Viringerondellen så den saknas. Annars hade den säkert platsat.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...