Fortsätt till huvudinnehåll

Ett illavarslande tecken

Är det inte hög tid att landets dagstidningar slår samman sport- och ekonomisidorna? Sportjournalister skriver numera mer om ekonomi än om tunnlar, dragningar och skott i krysset.

Det var min första tanke när jag läste Corren idag och nyheten om att LHC säljer en hyresfastighet för att hålla skutan flytande. (Säljes: hyresfastighet med sex lägenheter, balkong i söderläge. Inbyggt utvisningsbås med gym och bastu. På köpet: Illaluktande handskar).

Egentligen är detta en illavarslande tecken när ett företag eller en organisation säljer ut reala tillgångar för att klara driften även om ekonomichefen Lars Ellbrandt anslår en lättsam ton och ser hyresfastigheten som buffert och reserv. ”Vi räknar med att det ger oss några miljoner”. Men då har man ju också avhänt sig möjligheten till framtida hyresinkomster.

Om LHC skulle trilla ur elitserien – vilket Gud förbjude – väntar ett stålbad. Jag har kollat på hemsidan och det finns över 50 personer anställda och då har jag ändå inte räknat med spelarna och personerna direkt knutna till laget. Bara ledningsgruppen är sex personer stor. Det är inte bara kommunala, regionala och statliga myndigheter som kan beskyllas för byråkrati.

Att LHC förbättrar sin tabellposition i kväll anser jag uteslutet. Brynäs har till skillnad från LHC en förstakedja som gör mål. Silfverberg och Järnkrok m fl.

Kommentarer

  1. Skrev han. Och log.

    SvaraRadera
  2. Tisdagskvällens insats var en positiv överraskning. Ungefär lika oväntat som att Roma skulle slå Inter.

    SvaraRadera
  3. ...Vilket Bella Roma också gjorde för någon vecka sedan, med hela 4-0.
    http://www.youtube.com/watch?v=fhsM0sylQac&feature=related
    skriver jag. Och log.

    SvaraRadera
  4. Ha, ha, jag er mig. Men Inter har ett ålderstiget lag. Snart moget för Korpen.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...