Fortsätt till huvudinnehåll

Debatt om Lundbyskolan - igen

Så debatteras åter Lundbyskolans existens bland Mjölbys politiker. Debatten har pågått i snart tio år och det har inte alltid varit lätt urskilja frontlinjerna mellan blocken eller i partierna.

Under mandatperioden 2002-2006 genomfördes en utredning där flera skäl anfördes för att lägga ner skolan och låta barnen gå i en utbyggd Blåklintskola. Skolan var gammal och sliten och ligger i utkanten av ett stort och väl trafikerat industriområde.

Alla tycktes vara ense men plötsligt bytte socialdemokraterna fot vilket inte tilltalade skolnämndens ordförande Elisabeth Moborg som avgick. Men när regimskiftet kom 2006 beslutade alliansen att genomföra om- och tillbyggnaden av Blåklintskolan till en skola för låg- t o m högstadiet.

Idag är Lundbyskolan aktuell igen, påpassligt omdöpt till Sörby förskola. Behovet av förskoleplatser är stort sedan Östergården drabbats av mögel och 110 barn flyttats till Sörby förskola. Nu pågår diskussioner om förskolan endast ska vara tillfällig eller permanentas. Miljökontoret ger endast dispens för en termin i taget. För en permanent lösning krävs att de omkringliggande industrierna, bland annat BT, ger sitt medgivande. Den miljö som inte dög för mellanstadiebarn för tio år sedan duger alltså för förskolebarn, åtminstone tillfälligt. Förklara det den som kan. Pengar? Eller brist på pengar.

Kring 2005-2006 sades det att nästa förskola i södra delen av stan skulle byggas i det nya villaområdet på Sörby. Varför den har försvunnit ur diskussionen vet jag inte. Min gissning är att tomtförsäljningen inte motsvarat förväntningarna. Allmän ekonomisk oro, högre räntor och högre krav från bankernas sida måste ha påverkat dem som drömmer om nytt hus.

Hur kommer det sig då att skolan överhuvudtaget blivit granne med stans största industri? Ja, från början (mer än 50 år sedan) byggdes den som yrkesskola. Det var alltså före Dackeskolans tillkomst.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...