Fortsätt till huvudinnehåll

Gunilla Carlssons skatteproblem





Omständigheterna kring Gunilla Carlssons avgång fortsätter att sysselsätta rikstäckande press medan ämnet är iskallt för östgötapressen. Tidskriften Fokus ägnar mer än två sidor och två skribenter, Ulrika Knutson och Torbjörn Nilsson, åt biståndsministerns brådstörtade avgång.

Båda är ense om att hela sanningen inte kom fram vid den korta presskonferensen.(Tre frågor tilläts). Ulrika Knutson skriver att med tiden blev GC en av de kunnigaste ämnesministrarna men att hennes sluggerstil och hårda retorik gav henne motståndare både i biståndsbranschen och bland de egna tjänstemännen.

En annan tolkning är att statsministern tvingades flytta på GC för att ge plats åt Hillevi Engström som kallas inkompetent.

Men Gunilla har inte fått sparken. GC tillhör moderaternas innersta kärna, är partiets vice ordförande och kompis med statsministern sedan åren i MUF. Torbjörn Nilssons artikel innehåller en omständighet av mer konkret natur. Jag citerar Fokus:

”Det finns en omständighet som Gunilla Carlsson och Fredrik Reinfeldt inte berättade om. I slutet av augusti beslutade Skatteverket att upptaxera Carlsson efter att ha underkänt avdrag på drygt 45 000 kr i årets deklaration. Ingen summa som föranleder en avgång kan tyckas men så är det inte heller första gången. Förra år avslogs liknande avdrag. Och 2000 upptaxerades Carlsson efter att ha försökt dra av kostnader för kabel-tv, blommor och livsmedel.

Att minimera riskerna kan Fredrik Reinfeldt tycka vara väl så viktigt inför ett valår. I året deklaration har Gunilla Carlsson överhuvudtaget inte skickat in några handlingar för att styrka sina avdrag.

Kvitton har aldrig varit Gunillas grej, säger en tung moderat.”

Nä, kvitton var aldrig Mona Sahlins grej heller.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.