Fortsätt till huvudinnehåll

Perspektiv på Piraterna



Foto: MIA KARLSVÄRD



Stort grattis till Piraterna! Två guld och ett silver på tre år är mycket starkt. Ingen tvekan om det. Man kan ha kritiska synpunkter på sporten; risken för allvarliga skador, systemet som tillåter att förare tillhör lag i Sverige, Polen och England och de alltid närvarande riskerna för ekonomisk kollaps.

Jag tillhör inte dem som kritiserar lagen för att endast innehålla utländska legosoldater som kör där ersättningen är störst, för så ser det ut i all elitidrott idag.

Speedway är spännande och roligt och gör sig utmärkt i TV. Det räcker gott för mig. Underhållningsvärdet är stort. Speedway är gladiatorspel och rock´n roll

När Stefan Andersson intervjuades efter trettonde heatet i onsdags kväll tackade han förarna, styrelsen och banpersonalen. Han kunde gott lagt till Motala kommuns skattebetalare också för det är väl Motala kommuns generösa lån för några år sedan som lade grunden till detta effektiva lagbygge?

Motala har under senaste åren haft IFK-bandyn, duktiga simmare som Anders och Pelle Holmertz, triathleter i svensk elitklass liksom cyklister och jolleseglare. Men pricken över i saknas. Vart har fotbollen och MAIF tagit vägen i denna idrottens näringskedja? Har de svartvita förlorat sin förut så självklara status som Nr 1? Visst gläds man över att MAIF är på väg att vinna div II men vad det motsvarar det i det gamla seriesystemet? Div III eller div IV? Vi är snart 60 år från storhetstiden på 50-talet.

Hur kommer det sig att Piraternas matcher lockar 4 000 – 6 000 åskådare medan MAIF får nöja sig med tiondelen? Det goda exemplet Piraterna visar att sponsorkraften finns i kommunen. Där publiken samlas i stor mängd finns också massmedierna vilka lockar till sig sponsorpengar. Den dynamiken ska inte underskattas i professionell idrott.

Vågar man drömma om 6 000 åskådare på en ombyggd Idrottspark eller förblir det en utopi? Vem eller vilka orkar spänna bågen för att återge MAIF dess rätta plats i solen?

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...
Skicka en kommentar
Läs mer

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer