Fortsätt till huvudinnehåll

Jag gör en pudel



Dags för mig att göra en pudel. Åtminstone en halv pudel. I måndags berättade jag apropå debatten kring idrottshallen i Skänninge att de borgerliga partierna reflexmässigt motsatt sig stora investeringar i fritidssektorn sedan ishallens tillkomst 1986 med motiveringen att kommunen inte har råd. Den här gången har Alliansens invändning fog för sig.

Dagen efter fick jag i Corren läsa en i en debattartikel om att prognosen för årets underskott uppgår till hisnande 52,9 miljoner, vilket är fem procent av hela den kommunala budgeten. Jag har i två olika omgångar jobbat med bevakning av kommunpolitik i Mjölby i 20 år och kan inte påminna mig ett större underskott, inte ens under krisåren 1994-95. Har svårt att förstå att saken inte har fått större uppmärksamhet i medierna. Att i det läget starta ett nybygge i Skänninge på 35 miljoner kronor kanske inte är så klokt men majoriteten har beslutat så.

Vi kan se fram emot en intressant budgetdebatt i kommunfullmäktige i november. Sparpaket är säkert att vänta och en skattehöjning med 50 öre för nästa år är väl i praktiken redan beslutad.

Hur har det blivit så här? Nedan följer ett utdrag ur ekonomikontorets tjänsteskrivelse:

"Budgeterat resultat enligt mål och budget för år 2013 är 2,4 mkr. I föreliggande prognos beräknar nämnderna tillsammans ett underskott på 52,8 mkr där omsorgs- och socialnämnd utgör 30,3 mkr och utbildningsnämnden 15,8 mkr. Finansieringen visar överskott på 19,6 mkr. Det medför att årets resultat prognostiseras till -30,8 mkr. "

Socialen och skolan är de stora "bovarna" alltså. 53 miljoner i underskott är siffror som borde resultera i ekonomiskt undantagstillstånd.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...