Fortsätt till huvudinnehåll

Jag gör en pudel



Dags för mig att göra en pudel. Åtminstone en halv pudel. I måndags berättade jag apropå debatten kring idrottshallen i Skänninge att de borgerliga partierna reflexmässigt motsatt sig stora investeringar i fritidssektorn sedan ishallens tillkomst 1986 med motiveringen att kommunen inte har råd. Den här gången har Alliansens invändning fog för sig.

Dagen efter fick jag i Corren läsa en i en debattartikel om att prognosen för årets underskott uppgår till hisnande 52,9 miljoner, vilket är fem procent av hela den kommunala budgeten. Jag har i två olika omgångar jobbat med bevakning av kommunpolitik i Mjölby i 20 år och kan inte påminna mig ett större underskott, inte ens under krisåren 1994-95. Har svårt att förstå att saken inte har fått större uppmärksamhet i medierna. Att i det läget starta ett nybygge i Skänninge på 35 miljoner kronor kanske inte är så klokt men majoriteten har beslutat så.

Vi kan se fram emot en intressant budgetdebatt i kommunfullmäktige i november. Sparpaket är säkert att vänta och en skattehöjning med 50 öre för nästa år är väl i praktiken redan beslutad.

Hur har det blivit så här? Nedan följer ett utdrag ur ekonomikontorets tjänsteskrivelse:

"Budgeterat resultat enligt mål och budget för år 2013 är 2,4 mkr. I föreliggande prognos beräknar nämnderna tillsammans ett underskott på 52,8 mkr där omsorgs- och socialnämnd utgör 30,3 mkr och utbildningsnämnden 15,8 mkr. Finansieringen visar överskott på 19,6 mkr. Det medför att årets resultat prognostiseras till -30,8 mkr. "

Socialen och skolan är de stora "bovarna" alltså. 53 miljoner i underskott är siffror som borde resultera i ekonomiskt undantagstillstånd.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.