Fortsätt till huvudinnehåll

Långbänk i Ödeshög och löjromsfusk i Fjollträsk



Mina insikter i samhällsmaskineriet kommer från dagstidningarna. Ödeshögs kommuns byggnadsnämnd och länsstyrelsen har ett väl rotat förhållande till varandra. Är det inte vindkraftsbråk så är det en ombyggnad av en verkstadslokal i Hästholmen som håller igång skriftväxlingen mellan parterna.

Lantbrukaren Bengt Reifelton har i tre år väntat på att en ansökan om sex vindkraftverk i Stora Åby ska behandlas, men byggnadsnämnden har inte kommit till skott utan vill vänta på att kommunens vindkraftsplan ska infogas i kommunens översiktsplan. ”Nämnden har på ett flagrant sätt åsidosatt sina uppgifter”, skriver länsstyrelsen, vilket anses vara ovanligt klarspråk av en myndighet.

Men nämndens ordförande Jonas Andersson(m) tar inte åt sig av kritiken eftersom hans vice Anders Karlsson(s) och föredragande tjänsteman ville att ärendet skulle avgöras vid sammanträdet i mars. Men en knapp majoritet bestående av två kristdemokrater och en miljöpartist genomdrev en förlängning av handläggningen. Var det inte Torbjörn Fälldin som skapade begreppet långbänk?

Har då länsstyrelsen några sanktionsmöjligheter att tillgripa förutom skarpa formuleringar? Nix. Länsstyrelsen kan bara tillhandahålla information och utbildning.
Något i min gamla lokalredaktörshjärna säger mig att den här såpan kommer att fortsätta.

Dagens hjältinna är annars kommunalrådet Ellinor Söderlund(s) från Kalix som dragit ner brallorna på kökschefen på självaste Grand Hotel i Fjollträsk. Den löjrom som serverades på hennes middag var inte Kalixlöjrom utan något slafs från Bottenviken.

– Det kändes lite snopet. Speciell när man är från Kalix så vill man veta att det är äkta vara, säger Ellinor Söderlund., till Norrbottenskuriren.

– Tjejen som serverade oss sa att maträtten var toppad med Kalixlöjrom. När jag sa att vi ville se hur den var märkt gick hon och tittade. Och då sa hon att det var Bottenvikens löjrom men att de brukade ha Kalixlöjrom ibland och det var därför de inte hade skrivit ut det i menyn.

Matfusk i liten skala alltså. Med en sådan insats för hembygden lär Ellinor redan ha vunnit 2014 års val. Men snart väntar nästa kapitel. Varför var kommunalrådet med make i Stockholm och de har inte väl inte ätit på kommunens bekostnad? Jag fortsätter spaningen i lokaltidningarna i morgon.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.