Fortsätt till huvudinnehåll

Smed-Olle slutade sina dagar i Ödeshög





Det råder speedway-eufori i Motala sedan Piraterna säkrat en finalplats med en klar seger över Smederna från Eskilstuna. Men Smederna är ett lag med längre tradition och fler segrar än Piraterna.

Jag blev påmind om detta när jag i juni 2012 sedan ombads att göra ett porträtt i Corren inför Olle Segerströms 85-årsdag. Jag kände inte igen namnet och av de uppgifter han lämnade i förväg framgick inte att han hade en lång och framgångsrik speedwaykarriär bakom sig.

När vi träffades i hemmet på Aspvägen i Ödeshög fick jag klart för mig att han var en av Smedernas främsta förare genom tiderna. Smed-Olle var en storhet jämförbar med den mer namnkunnige Varg-Olle Nygren i Vargarna. Vi fick en trevlig kaffestund med alla bilder och tidningsklipp från 50-talet. Decenniet var speedwayens glansperiod med publiksiffror på 4 000 – 5 000 på en vanlig seriematch. En match i Linköping i början av 50-talet mot Filbyterna där Olle tog full pott sågs av 4 290 personer.

En helsida i Aftonbladet berättar om en match mellan Vargarna och West Ham i London. Olle ersatte en skadad Varg-Olle i Vargarna. ”Kvällens stora sensation var reserven Olle Segerström. Han körde in maximala 18 poäng inför 50 000 åskådare. Regerande världsmästaren Jack Young tog 11 poäng”. 50 000 i publiken. Man hisnar. Olle hade anbud från två engelska klubbar men nobbade. Ett av skälen var att han inte talade engelska.

På min fråga om varför alla minns Varg-Olle men ingen minns honom, svarade Olle:
”Varg-Olle var ett PR-geni och
uppbackad av Vargfar Arne Bergström. Olle spottade ur sig rubrikstoff efter varje heat och journalisterna älskade honom. Jag höll distansen till reportrarna och ville koncentrera mig på körningen och mekandet. ”

När det var dags för fotografering undrade naturligtvis Jeppe Gustavsson om det fanns en motorcykel i garaget. Nej, den sålde han för fem år sedan när han bröt benet vid en veterantävling i Eskilstuna. Tävling vid 80 års ålder. Det säger något om krutet i de här gubbarna.

Efter 40 år i Eskilstuna hamnade Olle i Ödeshög 1991. Enda anknytningen var att hans syster och svåger var bosatta på orten och nu var de borta. Han klagade över dåligt kontakt med grannarna i villaområdet och jag fick intrycket av att han var en ensam man på ålderns höst. Han åkte sällan till Dunteberget utan nöjde sig med TV-sändningarna.


Som vanligt när man träffar åldrande idrottsmän undrar man över vad de hade åstadkommit idag med moderna cyklar, bättre underlag och bättre säkerhetsanordningar.

För några veckor sedan läste jag Olles dödsannons i Corren.
 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom