Fortsätt till huvudinnehåll

Vem gillar företagsgolf?




Anna Joelsson Söfting är en av Svensk Golfs många intressanta bloggare. Hon är klubbchef på Albatross i Göteborg och har företagsledarens perspektiv på saker och ting men är inte desto mindre intressant. I senaste inlägget resonerar hon kring företagsgolfen som har högsäsong så här i inledningen av hösten.

Få företeelser inom golfen väcker så mycket känslor som företagsgolfen. Många medlemmar har negativa synpunkter på företagsgolfen trots att hennes klubb har tre banor att välja på så ingen behöver avstå från en runda. ”Det är alltid företagsgolf” får hon och hennes medarbetare höra trots att endast tre procent av säsongens tider upplåts för företagsgolf.

Visst finns det mer jobb förknippat med företagsgolf men fördelarna överväger, tycker hon. Klubben får tillfälle att visa anläggningen för spelare som aldrig besökt den tidigare, företaget får möjlighet att vårda sina relationer med kunder och leverantörer och klubben får naturligtvis in en hyresinkomst vilket indirekt påverkar årsavgiftens storlek. Ändå har klubbledningen på Göteborgsklubben svårt att få förståelse för företagsgolfen.

Förr i tiden spelade jag rätt mycket företagsgolf, både på hemmabanan och andra. Som spelare blir man mycket väl omhändertagen; ett startkit, dryck och förfriskningar efter nian, buffé efteråt och ett överdådigt prisbord som inte alltid står i proportion till prestationerna på banan.

Men det fanns något som irriterade mig oerhört. Golf blir gärna en prestigesport speciellt för medelålders män som inte har tillfälle att spela särskilt ofta. Kommer ihåg en tävling i Motala där en nollåtta var inne och vände i skogen flera gånger men aldrig hade mer än bogey. Hans markör var en nybörjare och sa ingenting och jag drog mig för att säga till på skarpen eftersom man då riskerar att förstöra stämningen i bollen. Till slut sa jag ifrån och det gick bra under fortsättningen av spelet.

Tyvärr har jag upplevt alltför många liknande incidenter för att påstå att det var en tillfällighet.

Är det bra eller dåligt med företagsgolf? Svårt att lämna ett generellt svar men för klubbstyrelsens väger extrainkomsten tungt. Situationen kompliceras av att företaget ofta är en av klubbens sponsorer. Men i Albatross fall bör det inte vara något problem eftersom klubben disponerar över tre banor.

En annan iakttagelse jag gjort under åren. Företagsgolfen kan användas som en konjunkturmätare. När det är dåliga tider är det fåtaliga arrangemang på klubbarna.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.