Fortsätt till huvudinnehåll

Andra tider, andra tongångar



Lördagen 7 december inviger kultur- och fritidsnämndens ordförande Göran Westerberg meröppet på biblioteket i Väderstad. Bibblan går från öppet åtta timmar i veckan till flera timmars öppethållande varje dag. Det är den moderna datortekniken där du själv sköter låneregistreringen som möjliggjort satsningen liksom bidrag från EU:s landsbygdsutveckling.

Men det fanns en tid när förhållandet mellan Väderstadsborna och fritidsnämnden var ansträngt, nämligen i september 2004. Nämnden stod inför sparkrav och kom fram till att en stängning av just detta bibliotek skulle göra minst ont. Väderstad är känt för sin goda sammanhållning och ortens invånare mobiliserade sina protester genom byalaget. Den första september 2004 hölls ett offentligt möte i Folkungasalen som samlade 70 deltagare. Besvikelsen var stor när Göran Westerberg och förvaltningschefen Lennart Bengtsson inte dök upp. De hade fått uppfattningen att de skulle diskutera med byalagets styrelse och inte med ”halva byn” och ringde återbud.

”Det går inte att föra konstruktiva diskussioner med hundra personer. Jag har dåliga erfarenheter från Väderstad”, sa Göran Westerberg till Correns reporter som råkade vara skrivaren av dessa rader.

Trots besvikelsen var tonen sansad. Även renoveringen av den slitna simhallen kom på tal och Väderstad ansåg sig definitivt inte vara en gynnad del av Mjölby kommun. Det framgick med all önskvärd tydlighet.

Byalaget samlade in 890 namnunderskrifter på en protestlista som överlämnades till kommunalrådet Jörgen Oskarsson i oktober. Ett par veckor senare backade fritidsnämnden och kallade det nya beslutet för en kompromiss. Byalagets dåvarande ordförande Gunilla Hilleby var inte nöjd och kritiserade nämnden för en klumpig och okänslig handläggning.

Utan dessa protester hade naturligtvis inte dagens innovation varit möjlig. Det lönar sig att protestera ibland.

Kul att det går att vända trenden på landsbygden. Väderstad är en av små orter som har kvar en livsmedelsaffär och Väderstad-Verken växer så det knakar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.