Andra tider, andra tongångar

Lördagen 7 december inviger kultur- och fritidsnämndens ordförande Göran Westerberg meröppet på biblioteket i Väderstad. Bibblan går från öppet åtta timmar i veckan till flera timmars öppethållande varje dag. Det är den moderna datortekniken där du själv sköter låneregistreringen som möjliggjort satsningen liksom bidrag från EU:s landsbygdsutveckling.

Men det fanns en tid när förhållandet mellan Väderstadsborna och fritidsnämnden var ansträngt, nämligen i september 2004. Nämnden stod inför sparkrav och kom fram till att en stängning av just detta bibliotek skulle göra minst ont. Väderstad är känt för sin goda sammanhållning och ortens invånare mobiliserade sina protester genom byalaget. Den första september 2004 hölls ett offentligt möte i Folkungasalen som samlade 70 deltagare. Besvikelsen var stor när Göran Westerberg och förvaltningschefen Lennart Bengtsson inte dök upp. De hade fått uppfattningen att de skulle diskutera med byalagets styrelse och inte med ”halva byn” och ringde återbud.

”Det går inte att föra konstruktiva diskussioner med hundra personer. Jag har dåliga erfarenheter från Väderstad”, sa Göran Westerberg till Correns reporter som råkade vara skrivaren av dessa rader.

Trots besvikelsen var tonen sansad. Även renoveringen av den slitna simhallen kom på tal och Väderstad ansåg sig definitivt inte vara en gynnad del av Mjölby kommun. Det framgick med all önskvärd tydlighet.

Byalaget samlade in 890 namnunderskrifter på en protestlista som överlämnades till kommunalrådet Jörgen Oskarsson i oktober. Ett par veckor senare backade fritidsnämnden och kallade det nya beslutet för en kompromiss. Byalagets dåvarande ordförande Gunilla Hilleby var inte nöjd och kritiserade nämnden för en klumpig och okänslig handläggning.

Utan dessa protester hade naturligtvis inte dagens innovation varit möjlig. Det lönar sig att protestera ibland.

Kul att det går att vända trenden på landsbygden. Väderstad är en av små orter som har kvar en livsmedelsaffär och Väderstad-Verken växer så det knakar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

Läs mer

En gravsten i Vadstena

I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen