Fortsätt till huvudinnehåll

Andra tider, andra tongångar



Lördagen 7 december inviger kultur- och fritidsnämndens ordförande Göran Westerberg meröppet på biblioteket i Väderstad. Bibblan går från öppet åtta timmar i veckan till flera timmars öppethållande varje dag. Det är den moderna datortekniken där du själv sköter låneregistreringen som möjliggjort satsningen liksom bidrag från EU:s landsbygdsutveckling.

Men det fanns en tid när förhållandet mellan Väderstadsborna och fritidsnämnden var ansträngt, nämligen i september 2004. Nämnden stod inför sparkrav och kom fram till att en stängning av just detta bibliotek skulle göra minst ont. Väderstad är känt för sin goda sammanhållning och ortens invånare mobiliserade sina protester genom byalaget. Den första september 2004 hölls ett offentligt möte i Folkungasalen som samlade 70 deltagare. Besvikelsen var stor när Göran Westerberg och förvaltningschefen Lennart Bengtsson inte dök upp. De hade fått uppfattningen att de skulle diskutera med byalagets styrelse och inte med ”halva byn” och ringde återbud.

”Det går inte att föra konstruktiva diskussioner med hundra personer. Jag har dåliga erfarenheter från Väderstad”, sa Göran Westerberg till Correns reporter som råkade vara skrivaren av dessa rader.

Trots besvikelsen var tonen sansad. Även renoveringen av den slitna simhallen kom på tal och Väderstad ansåg sig definitivt inte vara en gynnad del av Mjölby kommun. Det framgick med all önskvärd tydlighet.

Byalaget samlade in 890 namnunderskrifter på en protestlista som överlämnades till kommunalrådet Jörgen Oskarsson i oktober. Ett par veckor senare backade fritidsnämnden och kallade det nya beslutet för en kompromiss. Byalagets dåvarande ordförande Gunilla Hilleby var inte nöjd och kritiserade nämnden för en klumpig och okänslig handläggning.

Utan dessa protester hade naturligtvis inte dagens innovation varit möjlig. Det lönar sig att protestera ibland.

Kul att det går att vända trenden på landsbygden. Väderstad är en av små orter som har kvar en livsmedelsaffär och Väderstad-Verken växer så det knakar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...