En visselblåsare i SHL

Svenska Hockeyligans förslag till åtgärder för att stärka ligans konkurrenskraft slog verkligen ner som en bomb i Hockey-Sverige. Sportjournalister, supporterklubbar och vanliga fans har fördömt förslagen liksom klubbarna närmast under toppskiktet och som vanligt när det diskuteras hockey är tonläget högt. Särskilt förslaget att ge Djurgården och Malmö fribiljetter har retat upp många. De lagen har inte många supportrar utanför hemstäderna.

För att höra SHL:s syn på läget surfade jag in på organisationens hemsida och läser ett dokument fyllt med sportklyschor och företagsekonomiska floskler. De senare argumenten överväger. Jag misstänker att detta är ett första steg till en stängd liga med storebror på andra sidan Atlanten som förebild.

De framhåller att lagen i högsta ligan inte är några föreningar längre utan företag med ansvar för flera sorters arbetstagare. Den genomsnittliga omsättningen bland SHL-lagen är 120 miljoner kr.

Det senare säger något om föreningarnas självbild. De ser sig som tunga spelare i näringsliv och finansmarknad. 

Men 120 miljoner i omsättning, vad är det? Det är ungefär lika mycket som den lokala ICA-handlaren i Mjölby omsätter och dessutom gör ICA:s ägare en hyfsad vinst. LHC:s, Färjestads eller HV:s betydelse för den lokala arbetsmarknaden i respektive län ska inte överskattas.

Överhuvudtaget är sportjournalistikens fascination för elitlagens ekonomi förbluffande. NT:s läsare är bättre informerade om IFK Norrköpings ekonomi än om Holmens och Correns läsare vet mer LHC:s än Saabkoncernen.

Sen har jag svårt att förstå att både Svenska Ishockeyförbundet och SHL administrerar hockeyn. Blir det inte tårta på tårta? Dubbel byråkrati leder sällan till något gott.

Hur som helst har SHL hamnat i ett opinionsmässigt underläge på grund av att någon läckt till Expressen. (Finns det en visselblåsare i SHL?) Organisationen verkar inte ha haft någon beredskap för en medieläcka utan togs på sängen.