Fortsätt till huvudinnehåll

Boxholms kommun ingen vanlig krämare



En intressant diskussion fördes på Boxholms kommunstyrelse möte i veckan, för övrigt avgående kommunalrådet Per-Arne Larssons sista. Frågan var om kommunledningen kan sänka priset på kommunala villatomter för att få fart på försäljningen? Svaret blev nej och alla partier var eniga.

En kort rekapitulation. På Timmerö finns ett ganska stort antal villatomter med utsikt mot Svartån. Efterfrågan har inte varit stor. Endast det kommunala bostadsbolaget har köpt ett par tomter för att uppföra radhus. I höstas damp det ner ett brev från ett ungt par som var villiga att köpa en tomt närmast ån men var inte villiga att betala 645 000 kr innan man hann sätta spaden i jorden. De påpekade att det finns billigare tomter i grannkommunerna.

Att anpassa priset efter utbud och efterfrågan är vanligt i affärslivet men en kommun är ingen vanlig krämare. Lägre pris än 645 000 kr vore en kommunal subvention och något sådant är inte tillåtet enligt kommunallagen. Lagens likställighetsprincip ska gälla vid tomtförsäljning, ingen part får särbehandlas på bekostnad av någon annan. Det är avgående Larssons budskap till Boxholmarna.
Att förbise kommunallagen kan få allvarliga konsekvenser. På 90-talet fick tre bostadsrättsföreningar i Mjölby ekonomiska problem sedan Riksbyggen kalkylerat fel. Kommunstyrelsen i Mjölby gick in och subventionerade föreningarna några år innan Hyresgästföreningen överklagade beslutet till Kammarrätten i Jönköping. 

Domstolen gav den klagande rätt och Mjölby kommun upphörde med subventionerna. Föreningarna gick i konkurs och lägenheterna (Eldslösa, Sya och Västra Harg) hamnade i knät på kommunen eftersom den gått i borgen för föreningarna tio år tidigare.

Kommunfullmäktige beslöt då att införliva lägenheterna i Bostadsbolagets bestånd. Det var många besvikna och förbannade föreningsmedlemmar som gick hem den kvällen efter att ha bevistat mötet. Idag tror jag de flesta köpt loss sina hem från Bostadsbolaget.

Boxholms kommunstyrelse har alltså gjort rätt. Och förresten, är det en mänsklig rättighet att bo i villa vid vatten? De flesta får anpassa sig till den bostadsstandard som plånboken tillåter.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.