Fortsätt till huvudinnehåll

Kärrtorp, Ohly och Nacka



Så har den mest anonyma av T-banestationerna utmed Bargarmossen-linjen hamnat på kartan. Först kravaller och slagsmål förra helgen och sedan en mäktig manifestation mot rasism med 16 000 deltagare en vecka senare på idrottsplatsen. Men Kärrtorp har faktiskt varit på löpsedlarna en gång tidigare. Det var 2004 när dåvarande vänsterpartiledaren Lars Ohly påstod att han spelat fotboll tillsammans med Nacka Skoglund (1929-1975).

Det var en och annan som ifrågasatte Ohlys uppgifter med tanke på att det var 28 års åldersskillnad mellan herrarna och längst gick Dagens Nyheter som gjorde en grundlig research och kom fram till att Nacka gjorde sin sista match i Länkarna 1968. Vid det tillfället var Ohly elva år. Lars Ohly fick göra en fotbollspudel med följande ord:

”Jag har verkligen varit övertygad om att jag har spelat på samma plan som Nacka. Men jag måste erkänna att DN har gjort ett bra jobb och har rätt, säger Lars Ohly. Jag var helt övertygad om att matchen var 1970. Men det står ju på affischerna: juni 1968. Jag kan inte tänka mig att jag var med då, även om Lasse Cervin i gårdagens DN sade att man tog in yngre spelare. Inte en elvaåring. Nej, jag måste ha stått vid sidan av, säger Lars Ohly i dag.”

Var det någon som påstod att idrott och politik inte hänger ihop?

Varför skriver jag nu detta? Jo, det är julafton och Nackas födelsedag och som vanligt samlas många av hans fans vid lunchtid på Katarina Bangata 42 för att fira Södergamängen. Platsen kallas officiellt för Nackas hörna efter ett beslut i kommunfullmäktige 2001.

Lennart Nacka Skoglund var en av Sveriges bästa forwards. Kanske inte den allra bäste men definitivt den färgstarkaste. Hans ”joxa med trasan” blev ett begrepp i det svenska sportspråket. Någonstans i mina gömmor har jag hans memoarer ”En miljon för en klackspark”. Lire alltså.

God jul alla fotbollsälskare och ni övriga.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.