Fortsätt till huvudinnehåll

En gång Vadstenabo, alltid Vadstenabo



I Vadstena pågår en intensiv debatt kring fastighetsbolagets planer på att bygga punkthus i den del av Asylenparken (tennisbanan) som vetter mot genomfarten. Över 600 personer har skrivit på protestlistor som varit utlagda i affärerna. Somliga människor tycks ha en ryggmärgsreflex som slår till när ordet byggplaner nämns.

Fenomenet kallas NOT IN MY BACKYARD och är välkänt för alla politiker och tjänstemän som sysslar med stadsplanering. Det betyder på svenska att ”se gärna till att orten växer men bygg inte så att jag får nya grannar”.  Jag har följt liknande tvister i Mjölby och Mantorp med många och segslitna domstolsförhandlingar som följd.

Men nu verkar andra åsikter ha vuxit fram. Dan Pettersson har skrivit ett klokt, resonabelt och insiktsfullt inlägg på Facebook. Han konstaterar att Vadstena behöver fler invånare inte minst för den kommersiella servicens skull, att just denna del av parken inte är den mest besökta och att alla Vadstenabor inte kan bo vid den eftertraktade sjöstranden.

Dans inlägg har kommenterats av ett 20-tal personer och han har på alla väsentliga punkter fått medhåll. Vadstena klarar ett antal nya lägenheter på denna plats och att det finns tillräckligt med parker och grönområden på nära håll. Någon berättar att vissa affärsmän tagit bort protestlistorna då det fått klart för sig att det råder delade meningar om Asylenparken.

Varför ska en Mjölbybo som jag lägga mig i detta? Ska försöka svara. Åren 1970-1980 var jag Vadstenabo med boende på i tur och ordning Backegatan, Borgmästaregatan och Svelviksvägen. På den senare adressen hade jag bott kvar än i dag om inte ett arbetsbyte tvingat mig till ett adressbyte. En gång Vadstenabo, allltid Vadstenabo.

En annan aspekt på denna historia är att debatten förs på Facebook och inte i MVT eller Corren. Det gör ont för en gammal tidningsreporter att sociala medier övertar lokaltidningarnas roll som debattforum. Det är förstås ganska enkelt att skriva några rader på datorn istället för att skicka en insändare till tidningen. Lite märkligt att inga politiker deltar men eftersom samtliga fullmäktigepartier är representerade i fastighetsbolagets styrelse antar jag att de också stöder byggplanerna.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och