Fortsätt till huvudinnehåll

En grävande veteran





Jan Mosander är blond, smal och blåögd och ser ut som en väl bevarad 40-åring. Därför är det något av en överraskning när han summerar sina 45 år som grävande journalist i memoarerna ”Bland spioner, kommunister och vapenhandlare”. Han var under någon tid min förebild som reporter.

Mosander har mer eller mindre oförhappandes ramlat in i de senaste decenniernas stora händelser som reporter på Expressen, Aftonbladet och Dagens Eko. IB-affären, Palmemordet, Boforsaffären, spionen Stig Bergling, attentatet mot israeliska idrottsmän under München-OS 1972, bildandet av Solidaritet vid varvet i Gdansk och kärnkraftsolyckan i Harrisburg är några av de händelser han bevakat. Liksom mötena i Davos mellan världens stora som han kallar världens största ryggkliarparty. Berättelsen om kungens okända moster, begravningen av kungens mormor i Tyskland och samarbetet med den legendariske Expressenreportern Gösta Ollén är bokens komiska höjdpunkt.

Mosander har träffat och intervjuat Lech Walesa Albert Speer, fru Göring och ”Ökenräven” Rommels son och har aldrig väjt för angelägna men obehagliga frågor. Alltid påläst, envis och väl förberedd. Svaren analyseras med distans och humor. Han är inte nådig i sina omdömen om ledande svenska politiker, ämbetsmän och jurister. Även fega chefer på Sveriges Radio får sina fiskar varma. Men aldrig ett kritiskt ord om någon kollega.

Av de medier han jobbat i föredrar han radio. Han gick till och med ner i lön när han lämnade Aftonbladet för SR. I radio får man en helt annan närhet till den intervjuade, man hör hur de låter och det är någonting helt annat än aldrig så väl valda citat i en tidningsartikel. Han lämnade SR för tio år sedan och verkar nu som fri skribent och författare. Slöseriet med svenska biståndspengar är en fråga han skrivit om på senare år.

Det inledande kapitlet handlar om Costa Concordias förlisning utanför den italienska kusten för ett par år sedan. Jodå, Mosander och hans hustru Inga-Lill var ombord där också och lämnade rapporter till den gamla arbetsplatsenpå Ekot.

Jag träffade Mosander på FOJO i Kalmar på 80-talet när han föreläste om grävande journalistik. Han gav goda råd om hur man använder sin arbetstid effektivt. ”Som journalist har man alltid stunder över. Använd dem för att slå en signal till det diariet, gör dig bekant med kanslisterna som sköter diariet. Ha tålamod, jobba långsiktigt och lita på din nyhetsnäsa” sa han på sin finlandssvenska dialekt.
 
I pausen försökte jag prata med honom över en kopp kaffe men han svarade knappt, vilket förbryllade mig eftersom han ser så snäll och lättillgänglig ut. Antingen var han koncentrerad på fortsättningen av sitt föredrag eller så ansåg han inte det vara mödan värt att tala med mig.

Hur som helst, boken är läsvärd om man är intresserad av samhällsfrågor och journalistik.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom