Fortsätt till huvudinnehåll

Skulle ni köpa en begagnad rakhyvel av denne man?



Skulle ni köpa en begagnad rakhyvel a denne man.?



Svensk detaljhandel har genomgått stora förbättringar. Lågpriskedjor som Rusta, ÖoB, Gekås, Biltema och Jula har breddat sortimentet och sänkt priserna. Vi får helt enkelt mer för pengarna än för 20 år sedan.

Det senare omdömet gäller definitivt inte rakhyvlar och –blad. Där gör fabrikanterna allt för att jävlas med konsumenterna. Har i många år använt Gillette Mach 3 till belåtenhet. Rakbladen tog slut och jag köpte fem nya på Netto för 90 spänn. När jag kom hem såg jag att tillverkaren gjort om infästningen på rakbladen så att min gamla, annars fullt fungerande hyvel inte passade. Återstod alltså att köpa en ny rakhyvel.

Vilket visade sig vara enklare sagt än gjort. Uppsökte fyra försäljningsställen, inklusive två apotek, som inte hade den efterfrågade rakhyveln men gärna ville sälja Gillette Fusion Pro Glider (fantasifullare än kennelnamn på hundar) för 139 kr. Om jag inte ville ha engångshyvlar förstås. Det är väl sådant som kallas produktutveckling. För övrigt retar jag mig på att apotekspersonalen är så okunnig och ointresserade av manliga produkter medan de kan hålla långa utläggningar om antirynkkrämer, armband och liknande bluffprodukter. Större profit?

Ni har redan förstått hur det gick. På det fjärde försöket insåg jag att bensinen kunde användas för bättre ändamål så jag köpte fyra Bic-hyvlar för 49:50 kr. De fem oanvända rakbladen får sättas upp som en tillgång i konkursboet.

Varför inte skippa våtrakningen och använda elhyvel, undrar kanske någon.  Jodå, jag äger en elektrisk variant också men resultatet blir inte lika bra. En våtrakning (utan skärsår)är en njutning.

Slut på dagens gnäll. Med rosiga och renrakade kinder går jag ut i solskenet för att möta Mjölbyvardagen. Banrekord ska slås på tillgänglig grön yta.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom