Kort om kort

Jag lider av fobier. Inte de knasigaste och inte så många men tillräckligt för att ställa till problem i vardagen. Jag kan inte ha något som sitter åt, undviker polotröjor och kan inte bära ringar. Bröllopsringen åkte av för 35 år sedan. Armbandsklockan åker av när jag spelar golf eller skriver på datorn. Den är i vägen.

Jag undvek länge att betala med kort för jag var övertygad om att den där maskinen krånglade så fort jag kom i närheten. Jag vet inte hur många Bankomater jag svurit över. Numera använder jag betalkort i livsmedelsbutiken, golfshopen, herrekiperingen och apoteket, ja kort (obs vits) sagt alla sorts butiker. Utom en.

Ni har redan räkna ut vilken. Systemet. Där använder jag fortfarande kontanter. Min skräck är att så fort jag börjar fumla med kortet växer den beskedliga kön på tre personer till det femdubbla på ett ögonblick. Och där står jag medan de bakomvarande, törstiga som f-n, suckar och ojar sig över senfärdiga gubbar.

Jag rodnar i nacken, blir svettig i handflatorna och riskerar att tappa single malten i golvet. Det hjälper inte att kodsiffrorna finns på en reservlapp.

Jag är övertygad att den dag bilnycklar ersätts med kort kommer jag att bli stående på parkeringsplatsen med tyst motor.

För övrigt är jag inte konstigare än att jag snart tittar på ishockey.