Fortsätt till huvudinnehåll

Ett illavarslande tecken

Är det inte hög tid att landets dagstidningar slår samman sport- och ekonomisidorna? Sportjournalister skriver numera mer om ekonomi än om tunnlar, dragningar och skott i krysset.

Det var min första tanke när jag läste Corren idag och nyheten om att LHC säljer en hyresfastighet för att hålla skutan flytande. (Säljes: hyresfastighet med sex lägenheter, balkong i söderläge. Inbyggt utvisningsbås med gym och bastu. På köpet: Illaluktande handskar).

Egentligen är detta en illavarslande tecken när ett företag eller en organisation säljer ut reala tillgångar för att klara driften även om ekonomichefen Lars Ellbrandt anslår en lättsam ton och ser hyresfastigheten som buffert och reserv. ”Vi räknar med att det ger oss några miljoner”. Men då har man ju också avhänt sig möjligheten till framtida hyresinkomster.

Om LHC skulle trilla ur elitserien – vilket Gud förbjude – väntar ett stålbad. Jag har kollat på hemsidan och det finns över 50 personer anställda och då har jag ändå inte räknat med spelarna och personerna direkt knutna till laget. Bara ledningsgruppen är sex personer stor. Det är inte bara kommunala, regionala och statliga myndigheter som kan beskyllas för byråkrati.

Att LHC förbättrar sin tabellposition i kväll anser jag uteslutet. Brynäs har till skillnad från LHC en förstakedja som gör mål. Silfverberg och Järnkrok m fl.

Kommentarer

  1. Skrev han. Och log.

    SvaraRadera
  2. Tisdagskvällens insats var en positiv överraskning. Ungefär lika oväntat som att Roma skulle slå Inter.

    SvaraRadera
  3. ...Vilket Bella Roma också gjorde för någon vecka sedan, med hela 4-0.
    http://www.youtube.com/watch?v=fhsM0sylQac&feature=related
    skriver jag. Och log.

    SvaraRadera
  4. Ha, ha, jag er mig. Men Inter har ett ålderstiget lag. Snart moget för Korpen.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom